Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XII. Profeten på Jasnaja Poljana
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PROFETEN’ PÅ JASNAJA POLJAN A.
229
inte vi, fattiga. Och det kallar man republikanska lagar? Nej,
vi behöva ingen republik. Vi behöva naturliga lagar.»
Här framkastades ett slagord, som Tolstoj med glädje tog fasta
på, i det han lät »furst Nechljudov» skriva i sin dagbok följande:
»Se här en tilldragelse, som nutidens historieskrivare borde
inrista med outplånlig eldskrift! Denna tilldragelse är
betydelsefull och allvarlig och har en djupare innebörd än de fakta, som
antecknas i tidningar och i historien. Att engelsmännen dödat
ytterligare tusen kineser, därför att dessa ej vilja köpa varor för
klingande mynt; att fransmännen dödat ytterligare tusen kabyler,
därför att säden växer bra i Afrika; att det turkiska sändebudet
i Neapel ej får vara jude, och att kejsar Napoleon promenerar
till fots i Plombières och övertygar folket om att han härskar
endast med folkets vilja — allt detta är ord, som dölja eller
konstatera redan bekanta saker. Men tilldragelsen i Luzern den
7 juli 1857 synes mig alldeles ny, underbar och står ej i
samband med människonaturens evigt dåliga sidor eller med en viss
period i den sociala utvecklingen. Detta faktum berör ej den
yttre historien, utan framåtskridandet och civilisationen.»
»Huru kommer det sig, att detta omänskliga faktum, omöjligt
i en tysk, fransk eller italiensk by, är möjligt just här, där
civilisationen, friheten och jämlikheten nått en sådan höjdpunkt och
där de mest civiliserade turister från de mest civiliserade länder
samlas? Huru förklara, att dessa bildade, humana människor,
redobogna till varje hederligt verk i det offentliga, sakna en
hjärtlig, mänsklig känsla för en personlig, god handling? Dessa
människor, som på sina folkmöten och sammanträden så ivrigt
intressera sig för kineserna i Indien eller för kristendomens
utbredning i Afrika, känna icke längre den enkla, ursprungliga
känslan av mänsklig samhörighet... Civilisationen har kränkt
människonaturen, och kulturmänniskan har glömt denna
samhörighetskänsla. Man skapar en fri författning, men kastar
medmänniskor i fängelset. Människan har glömt den förnuftiga
världsanden, som verkar i trädet, så att det växer mot ljuset och solen;
som verkar i blomman, så att hon sätter frö om hösten, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
