Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XII. Profeten på Jasnaja Poljana
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
232
TOLFTE KAPITLET.
såsom man ock kunde vänta på förhand. Här gjorde han
emellertid den upptäckten, att »den sociala frågan» inte kunde lösas
bara genom enskild välgörenhet och bidrag till fattigvården. Ju
mer allmosor han gav ut, dess mer tycktes nöden och behovet
växa, och han liknade sig vid en man, som sjunker djupare i
träsket, ju mer han söker kravla sig upp. Slumpen förde nu i
hans väg en enfaldig, men hederlig bonde av den
gammaltroende stammen, Siutiajev, och denne upplyste Tolstoj om att
penningen är ett överflödigt ting — snarare av ondo — och
att de samhälleliga bristerna bäst avhjälpas genom »personliga
tjänster».
På denna enda lilla pinne har Tolstoj byggt upp ett helt socialt
program, som naturligtvis ramlar likt ett korthus, så fort man
petar på den underliggande pinnens sköra grundval, och i
enlighet med denna anvisning har Tolstoj hädanefter handlat, d. v. s.
inbillat sig handla, eftersom han på äldre dar icke alls handlar,
utan har överlåtit alla ekonomiska bestyr åt sin mycket praktiska
och ekonomiska hustru, för resten en både intelligent och god
kvinna, Sofia Behrs, som kunde vara ett mönster för varje ryskt
hem. Alla småaktiga episoder om huru Tolstoj lagar sina skor,
kör plogen, reparerar en kakelugn o. s. v. äro helt visst
hälsosamma, nyttiga och nöjsamma tidsfördriv för honom själv, men
bevisa naturligtvis intet annat än att en greve för omväxlings
skull också kan duga som kroppsarbetare, ehuru Tolstojs
sko-flickning och kakelugnslagning bestämt inte kan mäta sig med
byhantverkarnas i Jasnaja Poljana.
Att diskutera med Tolstoj om nationalekonomi vore ungefär
lika lönande som att debattera det ontologiska beviset på Guds
existens med en hottentott. Då han i sin välmening vill utbyta
pengar mot »personliga tjänster», tycks han inte begripa, att
penningen i grund och botten ej är något annat än ett
uttrycksmedel för de där personliga tjänsterna i handel och vandel. Om
Tolstoj driver satsen, att penningen är källan till allt socialt ont,
kan man lika gärna påstå, att den är roten till allt gott, ty den
är varken det ena eller det andra. Över huvud finner man snart
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
