Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIII. Den moderna samhällskritiken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
250
TRETTONDE KAPITLET.
roman »Vad är att göra}», skriven under fängelsetiden 1862—63
(svensk övers. 1885). Såsom roman är boken en föga njutbar
massa av reflexioner och konstruerade dialoger — likasom
förhållandet var med hans ofullbordade roman »Prologens prolog»,
vars hjälte Volgin är författaren själv och vars innehåll skulle
åskådliggöra 1860-talets sociala fiasko.
Medicine studeranden Lopuchov blir intimt bekant med fröken
Vjera, i vars föräldrahem han ger lektioner, och kollrar bort
henne med sina nya idéer, att man ej skall neka sig något,
och att livets förnuftiga mening ligger i den största fördelen för
en själv. Hon rymmer till honom, och de vigas — men icke
på grund av erotik eller lidelse, utan för en rationell samlevnad
med bevarande av båda parternas absoluta frihet och
självständighet. De ha var sitt rum, ingendera törs besöka den andra
utan särskilt tillstånd, och de träffas vanligtvis i ett tredje rum.
Hon grundar en syverkstad, som blomstrar och ger uppslag till
kooperativt arbete. Emellertid blir hon bekant med sin mans
vän, medicinaren Kirsanov, och nu undantränges det
socialekonomiska intresset av det erotiska. Lopuchovs principfasthet
besegrar hans sårade egenkärlek, och han låtsas begå självmord
för att ej stå deras lycka i vägen — det sker mitt på ljusa dagen
på Litejnaja, Petersburgs Vasagata! En månad efteråt är Kirsanov
gift med Vjera. Lopuchov återkommer såsom amerikansk ingenjör
och gör de nygiftas bekantskap utan att bliva igenkänd! Alla
tre äro nu belåtna, och Lopuchov gifter sig med en fabrikants
dotter.
Denna vidunderliga roman, ett optimistiskt svar på Herzens
»Vem är den skyldige?», framställer såsom samhällsideal arbete
för allas lycka och befrielsen från »konventionella fördomar».
Människan är skapad för lyckan, och den är åtkomlig, om
människan blott vill. Denna lyckas förutsättning är absolut
handlingsfrihet och individuellt oberoende. Förnuftet skall lösa alla
familjekonflikter, ty »den förnuftige önskar aldrig, vad som kan
vålla andra skada, och han respekterar andras frihet». Till och
med Pisarev, den hänsynslöse realisten, ställde sig skeptisk mot
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
