Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIII. Den moderna samhällskritiken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN MODERNA SAMHÄLLSKRITIKEN.
251
Tjernysjevskij på grund av hans abstrakta resonemang, utan
medgivande av den mänskliga lidelsens oberäknelighet, med
överskattande av människonaturen och förväxling av det intellektuella
och det sedliga. Och utan tvivel låg det en motsägelse hos
Tjernysjevskij i hans försök att förena socialism med egoism.
Egoismens njutningar äro, menade Tjernysjevskij, lovliga och
berättigade, därför att de höja livsenergien och främja arbetet. Den
största av dessa njutningar är för de flesta kärleken, som dock
kräver frivillig ömsesidighet utan offer, för att icke bliva till
ondo. Att Tjernysjevskij för egen del uppställde ett annat ideal,
framgår dock av romanens senaste del, vars huvudfigur är en
viss Rachmetov, en ny typ av »den botfärdige adelsmannen». Han
är en intelligent asket, som skänker större delen av sin
förmögenhet åt livegna, avstår från all lyx och ägnar sig uteslutande
åt arbete. Det är alltså två ideal, som uppställas i romanen:
den personliga lyckans tillfredsställande och den sociala välfärden,
egoism och asketisk självförnekelse — å ena sidan Pisarevs
program, å den andra Dobroljubovs.
I själva innehållet eller formen finns alls intet förgripligt ur
politisk synpunkt i denna högst naiva familjeskildring, vars
socialrevolutionära tendens skulle ha lämnats totalt obeaktad av den
stora läsekretsen, om ej den ryska censuren genom sitt förbud
retat aptiten efter den så plötsligt förbjudna frukten. Nu vart
romanen ett evangelium för den ryska ungdomen, och Vjera
blev den litterära exponenten för den ryska kvinnoemancipationen
med krav på absolut likställighet mellan könen. Tjernysjevskijs
tankar ha både i djärvhet och konstnärlighet ofantligt överträffats
i den nyaste tendensromanen. Men trots all formell klumpighet
kan den ännu läsas med ett visst nöje på grund av den blida,
livskraftiga och glada framtidstro, som besjälade denna i den
ryska bastiljens underjordiska cell diktade bok om »nya
människor». Det gör ett underbart intryck att jämföra Tjernysjevskijs
eget mörka författaröde med de ljusa framtidsbilderna i »Vad är
att göra?». I slutet av tredje kapitlet skriver han i sin cell
följande enkla, vackra ord: »De människor, som jag här framställt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
