Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIII. Den moderna samhällskritiken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN MODERNA SAMHÄLLSKRITIKEN.
253
vitj Lavrov (1823—1900). Stamfadern hade varit adjutant hos
greve Apraksin under Peter I. Hans farmor, Elisabeta Karlovna
Gandvig, av svensk härkomst, vart i sitt äktenskap med
godsägaren Lavrov i guv. Pskov moder till 22 barn. P. L. Lavrov
blev 1844 lärare i matematik vid artilleriskolan och visade tidigt
filosofiska anlag. Han skrev ock politiska dikter, som cirkulerade
i handskrift, men ville i det längsta tro på Rysslands utveckling
under Nikolaj I och uppvaktade efter Krimkriget Alexander II
med välmenta råd på vers: »Glöm ej, ryske tsar, att du är stark
endast genom vår styrka och stor genom vår storhet! Utan det
ryska hjältemodet är din tron byggd av halmstrån, och härskarens
makt är folkets.»’
Lavrov begynte såsom determinist under inflytande av den
franske filosofen Victor Cousin, blev genom en judisk läkare
bekant med materialismen och socialismen (Fourier) och inträdde
1862 i föreningen »Zemlja i Volja» (Jord och frihet). Men
efter universitetens stängning förbjöds han hålla föreläsningar för
studenterna i filosofi, häktades efter Korokozovs attentat (1866),
ställdes inför krigsrätt och förvisades till Vologda. Där skrev
han sina »Historiska brev», vari han bekämpade Pisarevs
»anatomiska realism» och framhöll, att de sociala och etiska lagarna
voro viktigare än »en Bazarovs studier av grodans muskler».
Han lyckades fly till utlandet, kom till Paris omedelbart efter
Herzens död och deltog med kommunarderna under och efter
Paris’ belägring. Han blev en utpräglad marxist och utgav 1873
i Paris »Vpered» (Framåt), den första regelbundna socialisttidning
på ryska i utlandet, för att sprida upplysning bland den ryska
allmogen — industriproletariatet var då ännu föga utvecklat. I
sin tidning tryckte han ock den ryska arbetarmarseljäsen. Men
han rönte motstånd av de unga revolutionärerna, som ivrade för
omedelbar »resnings, och utvisades ur Frankrike 1882, sedan
han grundat en filial av »Folkviljans Röda kors». Hans
förnämsta arbeten äro: »De viktigaste momenten i tankens historia»
och en utmärkt skildring av 1874 års hungersnöd i
guvernementet Samara.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
