Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIII. Den moderna samhällskritiken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN MODERNA SAMHÄLLSKRITIKEN.
263
konsul i Turkiet, men på äldre dar bosatte sig i eremitasylen
Optina Pustynj och antog namnet Kliment såsom munk i
Ser-gievska (Troitska) klostret nära Moskva. Han stod sålunda på
en strängt ortodox, asketisk ståndpunkt. Såsom politiker var han
nationellt konservativ på oinskränkt monarkisk grund och ansåg
i likhet med slavofilerna, att Ryssland hade en särskild kulturell
uppgift att övertaga efter Tyskland. För övrigt betraktade han
dock slavofilismen såsom »en svärmisk, oklar lära», och hans
politiskt-kyrkliga ideal var Bysans. »Slaverna hava levat och leva
blott efter främmande principer, och panslavismen är både
otänkbar och farlig genom det västerländska inflytandet och
bourgeoisiens utveckling.» Leontievs längtan stod visserligen ock till
Konstantinopel, men icke såsom en allslavisk metropol, utan därför att
besittningen av det forna Bysans skulle stärka de ortodoxa
traditionerna.
Vad Katkov var för den praktiska politiken och Leontiev för
kyrkan, det blev i teorien den framstående ämbetsmannen och
statsläraren Pobjedonostsev, en halsstarrig och härsklysten, men
fint bildad och personligt oförvitlig man, som haft ett stort,
ödesdigert inflytande på Rysslands inre historia i nyaste tid.
Konstantin Petrovitj Pobjedonoslsev (1827— 1Q07) var först professor
i civilrätt vid Moskvas universitet, blev lärare i lagkunskap för
den blivande kejsar Alexander III samt andra storfurstar och
utnämndes 1880 till överprokurator för den heliga synoden.
Genom denna höga ställning, som satte honom i ständig
förbindelse både med monarken och med de kyrkliga myndigheterna,
kom han att spela en högst betydande roll i det ryska
samhällslivet, särskilt rörande folkundervisningen och kyrkan.
Man har kallat Pobjedonostsev för den ryska absolutismens
teoretiker och detta med rätta, ty det oansvariga tsardömet kunde
ej hava någon ärligare, mer följdriktig bekännare än han
var. Sin orubbliga övertygelse om den ortodoxa kyrkans allena
saliggörande värde drev han ända därhän, att han i det lägre
prästerskapets och den stora massans okunnighet rentav såg en
förtjänst såsom ett uttryck för den hjärtats enfald, som behöves
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
