Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIII. Den moderna samhällskritiken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
264
TRETTONDE KAPITLET.
»till altare åt den store okände Guden». Vidskepliga
föreställningssätt, en obegriplig liturgi och en slentrianmässig
kristendomskunskap av primitivaste slag voro i Pobjedonostsevs ögon
snarare förmåner än brister i det kyrkliga livet.
Gentemot den moderna vetenskapen och kulturen ställde han
sig alldeles avvisande. Kulturens grundfel låge i den falska
uppfattningen av förnuftets allmakt, av människans goda natur och
av bildningens förträfflighet. Människan har, enligt hans åsikt,
varken förmåga eller rätt att leva livet efter eget gottfinnande, ty
räddningen ligger i den naturliga tröghetslagen, i de gamla
traditionernas makt. Alla utländska nyheter vore sataniska påfund,
oförenliga med det ryska folklynnet, och till dessa påfund
räknade han allt slags fritänkeri, sektväsen, darwinism och —
likbränning. »Give Gud, att vi ej måtte dö i det otrevliga, kalla
utlandet, fjärran från den ryska moder-jordens fuktiga sköte!»
Tron på den moderna folkskolans bildningsförmåga var för
Pobjedonostsev en styggelse, och historien om »den preussiske
skollärarens seger vid Sadova (Königgrätz)» en modern
vidskeplighet. Det enkla folket behöver ingen bildning, ingen
undervisning. Om barnen tagas från hemmen till skolbänken, lider
den husliga ekonomien och barnen fördärvas lätteligen genom
att ryckas ur sin naturliga jordmån. Folkskolans uppgift får
endast bestå i att, under kyrkans ledning, lära barnen läsa, skriva,
frukta Gud, vörda tsar och älska fosterland — vad därutöver är,
är av ondo.
Såsom »vår tids största lögn» betecknade han
parlamentarismen och pressen. Det värsta felet i den västerländska kulturen
vore rationalismen och den överskattning av människonaturen,
som måste leda till folkvälde och tyranni. Makten får icke
härröra från folket och kan ej ha sin grund i en s. k. folkvilja, ty
detta är en fiktion, ett hjärnspöke. Parlamentarismen är
egoismens triumf, en institution för tillfredsställande av personlig
ärelystnad och de s. k. folkrepresentanternas personliga intressen.
I parlamentarismen ligger en olöslig motsättning mellan en
skenbart vacker teori och en skadlig praxis. Systemet föder en hop
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
