Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIV. Den nya novellistiken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
268
TRETTONDE KAPITLET.
dessa »hjältar» — om man nu får ge detta namn åt dessa
handlingströga eller viljeslappa män ■—■ gå under med en nästan
fatalistisk nödvändighet. Somliga förstöras genom en otämd
njutningslystnad; andra, som av naturen äro ädla, men genom
vissa omständigheters tvång finna sitt liv förfelat, drivas av
samvetskval och ångest till självmord, vansinne eller brott.
En av de löftesrikaste novellisterna från senare delen av
1870-talet var den olycklige Vsevolod Garsjin. Han deltog som
frivillig i det turkiska kriget och därifrån fick han stoff till ett par
utmärkta krigsskildringar, k Fyra dagar» och »Soldaten Ivanovs
anteckningar* * vilkas värde icke förringas genom det påtagliga
inflytandet av Tolstoj. Efter upprepade anfall av sinnessjukdom
dog han genom olyckshändelse år 1888, vid 33 års ålder, och
i hans noveller avspeglar sig oupphörligt denna sjuklighet med
tragisk utgång. I »Konstnärerna» skildras det nervösa artistlivet
och konstens förhållande till det sedliga livet; den gripande
monologen »En natt» återger en självspillings sista stunder och
hans känslor av ånger och ångest, livsleda och feg
obeslutsamhet; »Den röda vallmon» upplivar dystra minnen från ett
sjukhus i södra Ryssland, och den allegoriska sagan »Attalea Princeps»
antyder de vanmäktiga frihetssträvandenas sorgliga öde att kvävas,
just då de lova att utveckla sig.
Något besläktad med Garsjin, men mer bisarr och manierad
är Ieronim Jasinskij, känd under pseudonymen Maksim
Bjelinskij (f. 1850). Hans »Natt» är ett motstycke till Garsjins skiss
av samma namn, ehuru avslutningen tyder på att kärleken till
livet segrar, då hembygden framträder ur morgongryningens
bleka töcken. Gripande är hans kyrkogårdsfantasi »De dödas
stad»: en genom sorgen över hustruns död vanvettig
kyrkogårds-vaktares visioner och förtvivlan. Alla döda tyckas stiga upp ur
sina gravar och bedja om nåd — både för dem, som bebo de
levandes stad, och för den döda stadens invånare. »Men det
* På svenska: Fyra berättelser övers, av K. E. Peterson (1887), »Nadezjda
Nikolajevna» (1884), »Pultronen»» (1898) och »En tilldragelse» (i »Ateneum»,
1898).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
