- Project Runeberg -  Rysk kulturhistoria / Tredje delen /
274

(1908) [MARC] Author: Alfred Jensen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIV. Den nya novellistiken

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

274

TRETTONDE KAPITLET.

hin onde än tjäna som hästkrake åt ispravniken. Själva popen
bekräftade det befogade i hans försvarstal. Hade en människa
någonsin varit vänlig mot honom? Stodo han och hans gamla
hustru icke såsom två ensamma furor, skövlade av vinterstormen?
Men då Tojon sporde om orsaken till att hans kläder voro så
trasiga, under det att andra höllo sig rena och snygga, var
Makar nära att förlora modet, ty han måste medgiva, att han
såg ut som en slusk och att han supit upp de slantar, som han
bort köpa stövlar för.

Han repade sig dock igen, då han kom att tänka på de där
andra. Menades därmed de, som bo i rika hus, kunde Makar
sjunga en annan visa om dem. Deras ögon voro inte sura, ty
de hade ej gjutit nödens tårar, och deras kinder glänste, ty de
tvättade sig med kostliga oljor. Även han hade fötts till världen
med klara ögon och med ett rent hjärta. Då han nu blickade
tillbaka på sitt liv, kunde han ej förstå, att han så länge kunnat
bära den tunga bördan. Han hade gjort det, därför att han
hoppats i det längsta, men nu hade den stjärnan slocknat. Om
hans sura ögon och smutsiga ansikte, hans toviga skägg och
trasiga paltor hindrade honom att komma in i de rättfärdigas
boningar — gott, då ville han skyla sig djupt i jorden, så att
ingen behövde se hans skam. Men skyldig var han inte!...
Makar tystnade och sänkte huvudet. Då han åter blickade upp,
märkte han, att det godas vågskål sjönk och att tojon och popen
och alla tjänarna gräto. Och själv började han gråta — det var
medlidandets tårar, som föllo på hans sargade hjärta.

Då han på morgonen vaknade upp från sitt rus, kände han,

att ögonen voro fuktiga: han hade verkligen gråtit i sömnen.

*



1 motsats till det oblomoveri och den tröstlösa pessimism, som
under påverkan av L. Tolstojs moraliserande icke-motstånd mot
det onda och Tjechovs dystra samhällsskildring grep omkring
sig mer och mer, uppträdde i början av 1890-talet den för billigt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Oct 11 12:03:39 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ryskulhi/3/0284.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free