Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIV. Den nya novellistiken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN NYA NOVELI.ISTIKEN.
281
som ej tyckte sig ha något mer att göra, sedan han »räddat
Ryssland från koleran», d. v. s. tjänstgjort vid frivilliga
sjukvården under en epidemi. Gorkijs diktning har med åren blivit
allt allvarsammare, vemodet har stegrats i hans djupa blick, och
pannan har fårats — icke blott av fängelseluften i
Peter-Pavel-fästningen och i lungsotssanatoriet, utan ock av ofruktbara
grubblerier över det ryska livet, över det plan- och principlösa i den
nuvarande revolutionsrörelsen och över de oerhörda svårigheter,
som i Ryssland resa sig mot det kulturella framåtskridandet.
Forna Gordjejev sökte med obändigt trots ombilda samhället,
men blev en bruten stackare, en idiot, åt vilken alla kunde peka
finger, likasom åt Lermontovs misskände »Profet»:
»Se, barn! Där går en tokig man,
som var för hög för våra salar
och ville lära oss, minsann,
att Herren från hans läppar talar.»
Och Jaroslavtsev, den avdankade skolläraren i »Misstaget», som
vid den tokige skrivarens fötter fantiserar om lycksalighetens,
rättvisans och frihetens tempel i den nya framtidsstaten, blir själv
vansinnig och föres till dårhuset. Göre ot urna!...
Och måhända har Gorkij kommit till insikt om att den
härliga friheten icke får vara sitt eget mål, utan blott ett medel för
något högre, något ideellt. »Idealet — säger hans lustige
’Pilgrim’ — är bara en krycka, som uppfanns, då människan ännu
var djur och lärde sig gå på bakbenen.» Ja, men en krycka är
ju ändå rätt bra att ha för en krympling eller orkeslös, och
Gorkij har ej något säkrare stödjemedel att föreslå. Och även han
behöver en himmel att längta till, likasom Konovalov, då denne
låg i gröngräset och tittade uppåt, och liksom de tjugusex
arre-stanterna i bageriet hade behov av att tro på en kvinnas dygd.
Gorkij har på sin ensträngade lyra sjungit frihetens lov, men
dityramberna om »stormsvalan» och om »falken» ha upplöst sig
i mollartade slutackord om »de tappres vanvett». Bakom det
ryska revolution sårets frihet 1905 skymtade barbari, och hos det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
