Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIV. Den nya novellistiken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN NYA NOVELI.ISTIKEN.
283
Omkring Gorkij samlade sig i början av 1900-talet en del
yngre novellister, som i sina än satiriska, än pato-psykologiska
verklighetsskisser läto den socialpolitiska revolutionen återspegla
sig i vitterheten. Samtidigt med den nya »författningen»
(bildandet av ett slags parlament) lättades censurens stränghet, och
då dessa dammar delvis togos bort, följde med den litterära
störtfloden mycket smuts och dy, men ock den friska havssälta, som
skönlitteraturen behövde efter Tolstojs moralpredikningar och
Tjechovs kraftlösa pessimism. Även den nyaste vitterheten har en
sjuklig prägel, handlar mestadels om en förvillad eller förvildad
ungdom, insveper sig i revolutionens kaotiska slöja och har en stark
känsla av den tragiska lott, vartill så mycket gott och skönt ännu är dömt
i Ryssland. Men i denna förtvivlan ligger på samma gång något
livskraftigt, något energiskt och dådlystet, som låter oss hoppas på en
ljusning både för det ryska samhället och för litteraturen.
Dessa unga författare, till största delen relegerade studenter,
som haft samma förhistoria som Gorkij och med honom dela
bristen på djupare vetande men besjälas av samma
bildningslust och entusiasm som han, hava mötts i de ljusgröna
årsböcker, som utgivits av förlagsaktiebolaget »Znanie» och som sedan
efterföljts av mer eller mindre flyktiga kalendrar och tidskrifter.
Till denna krets i Moskva höra bland andra Jevgenij Tjirikov, f.
1864, det ryska studentlivets satiriske skildrare och författare av
ett tendentiöst drama* om judeförföljelserna i Kisjenev (även
berörda i en skiss av Gorkij), den föga betydande, men personligt
sympatiske N. Telesjov och den fine naturmålaren Ivan Banin
(båda födda 1867, samma år som Veresajev och skalden
Balj-mont). Alla äro de barn av det årtionde, då livegenskapen
upphävdes, och utgöra sålunda den litterära frukten av de frön, som
då såddes i den ryska jorden. En fristående ställning intager
skolläraren Teternikov i Petersburg, som under märket Fedor
Sologub skrivit psykologiska studier i novellform om självmord
bland den ryska skolungdomen och lämnat nya bidrag till det
* På svenska ■> Hebreerna» 1907.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>