Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XV. Krist och Antikrist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
290
TRETTONDE KAPITLET.
sättet hos denne snillrike teosof, som i sitt utseende hade något
ovanligt svärmiskt och sympatiskt, nästan Kristus-artat. Han
blev emellertid avsatt från professuren 1881 efter en föreläsning
om dödsstraffet, enär höga vederbörande tyckte sig finna, att
Solovjev syftat på benådning från dödsstraff åt Alexander H:s
mördare. Samma öde drabbade sedan den framstående slavofile
forskaren Orest Miller, som i en föreläsning vågat kritisera
Katkovs verksamhet, och Bilbasov (d. 1904), vars forskningar
rörande Katarina II ansågos oförenliga med Rysslands politiska
intressen.
Solovjev, vilken begynt såsom materialist, men snart blev
filosofisk idealist och en tid förde ett klosterliv för att studera
kyrkofäderna, var i början vän av den ursprungliga slavofilismen på
grund av dess förening av filosofi och mystik. Västerlandet
befunne sig på en falsk väg genom positivismen och socialismen,
som båda voro ateistiska enligt hans förmenande. Den
nationella frågan i Ryssland gällde icke allenast Rysslands politiska
existens, utan framför allt dess värdiga tillvaro enligt pliktens
sedliga lagar. Man borde därför avstå från den nationella
egoismen, och särskilt i den polska frågan, som för honom blev
en samvetssak, vedergälla ont med gott. Härigenom bröt Solovjev
oåterkalleligt med Ivan Aksakovs parti, och då han vågade
beteckna varjagernas »inkallande» från Sverige och tsar Peters
reformer såsom förtjänstfulla yttringar av rysk oegennytta, blev
brytningen med slavofilerna ohjälplig. När prof. Jarosj i Moskva
rentav hade framställt Ivan Groznyj såsom mönster av en
ortodox rysk tsar, skrev Solovjev oförbehållsamt: »Detta är ingen
tillfällighet, utan står i logiskt samband med Katkovs läror, ty
om vi skola ära ett folk såsom ’blind, oförsonlig kraft’, är det
klart, att vi varken kunna anse Vladimir den helige eller Peter
den store såsom personifikationer av denna kraft, utan just den
vilde tsaren av Moskva.»
Så länge slavofilismen under Chomjakovs ledning hade varit
ett uttryck för en folklig uppfattning av den religiösa sanningen,
vore den värd all sympati. Men när den genom Katkov urartat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
