Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XV. Krist och Antikrist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
292
TRETTONDE KAPITLET.
dunkel och gåtfull, dess andliga och kulturella skatter
mindervärdiga, men dess politiska anspråk tydliga, bestämda och stora.
Utan denna andliga frihet och självförnekelse skall Ryssland ej
kunna uträtta något mot de inre missförhållandena — varken
det kyrkliga sektväsendet eller den politiska nihilismen eller de
kroniska illdåd, som vida kraftigare än man är böjd att tro
sammanhänga med den inre politiken ... När Krimkriget blev en
kamp med västmakterna, när Wien ställde sig mellan Ryssland
och Konstantinopel, när polacker kämpade på turkarnas sida mot
Ryssland, och när serber förenade sig med mohammedaner under
Österrike, är det tydligt, att det ej längre är en kamp mellan
kristendomen och islam, utan mellan det ortodoxa Ryssland och
den katolska världen. Polen är västerns förtrupp; bakom Polen
står Österrike, bakom Österrike — Rom. Till kampen mellan
det första och det andra Rom sällade sig i femtonde århundradet
Moskva såsom ett tredje Rom. När detta tredje Rom
missuppfattade sin historiska mission och hotade att bli ett orientaliskt
tsardöme, fientligt mot det övriga Europa, kom Peter den store,
krossade den exklusiva nationalitetens skal, planterade det ryska
fröet i allmän historisk jordmån och flyttade det tredje Rom från
Moskva till Petersburg, till havet.»
Sin uppfattning av de tre kristna huvudkyrkorna sökte Solovjev
åskådliggöra i följande ptrabel. En kustbefolkning lockas till en
i fjärran hägrande ö, och man tävlar om vem som först skall
ta den i besittning. Ett parti bygger en farkost, utrustar
besättning och stävar dit under befäl av en erfaren styrman — det är
katolikerna. Andra tycka, att var och en för sig bör ro dit i
båtar — det är protestanterna. Men den tredje gruppen stannar
kvar och inbillar sig, att den redan befinner sig på ön — de
ortodoxa slavofilerna. Men denna ö finns verkligen och bör
bliva gemensam egendom, enligt nibelns ord: Ett fårahus och
en herde, »üud är ej ett faktum, som kan påtvingas utifiån;
men det är för alla människor en moralisk plikt alt tro på Gud,
ty utan denna tro förlorar ock tron på det goda sitt rotfaste.»
Och i denna tro böra människorna enas.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
