Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- XV. Krist och Antikrist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
296
TRETTONDE KAPITLET.
»Och jag såg en ny himmel och en ny jord. Ty den första
himlen och den första jorden voro försvunna. Och jag såg ett
nytt Jerusalem»–— —*
*
Den estetiske förkunnaren av detta nya Jerusalem, ett tredje
rike, blev den subtile litteraturkännaren Dmitrij Sergiejevitj
Merezj-kovskij (f. 1866 i Petersburg). Ett fint, välbärgat föräldrahem
(fadern var en högre ämbetsman vid hovförvaltningen) och en
god uppfostran satte honom i stånd att under upprepade
studieresor till västra och södra Europa göra sig väl förtrogen med
såväl antiken som med renässansen. De förnämsta konstnärliga
frukterna av dessa kulturstudier blevo de båda romanerna om
»Julianus Avfällingen» (»Den förkastade*) och om »Leonardo da
Vinci» (»De uppståndna gudarna ). Båda böckerna, översatta
även på svenska, vittna i hög grad om författarens ofantliga
beläsenhet och om hans skickliga förmåga att sammanknyta alla
dessa krönikor, legender, historiska anekdoter och fakta till en
yttre enhet, som i alla händelser lätnnar en ofantlig andlig
behållning åt läsaren. Och sammanställningen av den bortdöende
antiken, förkroppsligad i Ibsens vankelmodige, tvivelsjuke kejsare,
med den återuppståndna antiken, representerad av
högrenässansens övermänniska, allkonsinären Leonardo da Vinci, är ganska
naturlig. Men då Merezjkovskij ville hoplänka dessa båda
världshistoriska moment till en mänsklighetens trilogi om »Krist och
Antikrist» genom att i den tredje delen behandla brytningskampen
mellan tsar Peter och hans son, mellan zapadniker och
slavofiler, måste det djärva försöket på förhand betraktas såsom
misslyckat, ty endast en Merezjkovskijs blick kan skönja något
samband mellan Aten-Rom å ena sidan och Moskva-Petersburg å
den andra. Något världshistoriskt, logiskt sammanhang mellan
Italiens renässans och tsar Peters reformnit finnes icke, och ehuru
Peter den store helt visst hade något övermänskligt i sig, var
han därför ingalunda någon Leonardo da Vinci.
* Framställningen av Solovjevs religionsfilosofi grundar sig huvudsakligen på
Zdziechowskis redan citerade arbete om Rysslands grundproblem.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 16:48:56 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ryskulhi/3/0306.html
