- Project Runeberg -  Ryssland och dess tsarer / Senare delen. II avdelningen /
423

(1919-1920) [MARC] Author: Oscar Heinrich Dumrath
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXXVII. De ryska författarna och vitterheten

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

matiserade noveller såsom dramat »Tre systrar», vilka i småstaden, där
de äro isolerade från alla, längta till Moskva, men som det
obarmhärtiga livet tvingar till att tanklöst vegetera i provinsstadens sega gyttja.
Det är tröstlöst i det Ryssland, som Tjechov upprullar för sina läsare.
»I fridfullaste sömn vila de vida slätterna, ingenting avbryter
kyrkogårdsstillheten, icke ens skriet från dem, som andligen och lekamligen
förhungra i dessa städer, där tråkigheten måste kvälja även den
friskaste, i dessa byar, där den råaste vidskepelse, den gamla fiendskapen
mot all intelligens och den bittra nöden äro outrotliga. Trötta och
slappa bli de, som en gång trodde på andras vaknande; sina
förhoppningars bankrutt dränka de i alkohol; väl känna sig endast egoisterna,
sans phrase, vilka leva på sin nästas bekostnad och därtill förstå att
omgiva sig »med en nimbus av överlägsenhet, såsom »Onkel Vanja»,
till och med inför de resignerade offren för deras egoism, vilken
spexare contra spem och hänvisning till ett livsmål klinga som en hädelse».
Gång på gång utmynnar också Tjechovs tröstlösa bilder ur det ryska
småstadslivets råa, banala kälkborgerlighet i reflexionen: »Så kan man
icke leva längre!»

*



Förgäves spanar man hos Tjechov någon antydan till förändring till
ett bättre; i sin pessimism låter han världen gå sin gång, utan att
protestera, utan att fordra »reseplanens förändring». Helt annorlunda
uppträder däremot Maxim Gorkij, som i början av 1890-talet plötsligt
blev världsberömd. Egentligen Alexej Maximovitj Pjeskov föddes hans
såsom enda barnet av en obemedlad hantverkare, blev tidigt föräldralös,
slet mycket ont i sin barndom och under uppväxtåren, genomströvade,
dels av nödtvång, dels av vandringslust, en god del av Ryssland ända
ned till Kaukasien, till dess att han 1892 under märket Gorkij, d. v. s.
»bitter», genom den romantiska zigenarberättelsen »Makar Tjudra»»
ådrog sig en uppmärksamhet, som stegrades till beundran och snart
betryggade hans ekonomiska existens.

Gorkij har försökt sig på litet av varje; ursprungligen
skomakarlärling, slungade han lästen för att utbilda sig till helgonbildsnidare
och därefter till ångbåtskock samt hade till sitt tjugonde år hunnit med
att efter vartannat vara borgare, frukthandlare, kvassförsäljare och
rallare med mellantider av luffare. Under dylika förhållanden har Gorkij
lärt känna det slags folk, som han skildrar, »trasproletariatet», en
sällsam värld av barfotingar, bosiaker, och fördettingar, visserligen
ingenting nytt, enär dessa figurer tillhöra ett urgammalt rörligt och hem-

423

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 15:48:33 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/rysstsar/2-2/0429.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free