Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kvarnsånger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Kvarnsånger.
Bland de individuella arbetssångerna framhåller Biicher
med skäl kvarnsångerna som märkligast. Det
har väl knappast i mänsklighetens historia förekommit
något slags arbete af lika stor möda som malning för
hand. Och vid intet annat arbete har sångens tröst
varit lika välbehöflig, lika välgörande.
Det mest primitiva redskapet till sädeskornens
krossande, två flata stenar, var också det tyngsta och
besvärligaste. En forn egyptisk statyett framställer en
slafvinna, som, knäböjande framför ett dylikt redskap,
med öfverkroppens tyngd trycker den öfre stenplattan
mot den större, underliggande. Fram och tillbaka, fram
och tillbaka måste stenen skjutas timme efter timme,
mekaniskt och i sträng rytm gick arbetet, och det
kvalda bröstet sökte lättnad i djupa andetag och suckar.
Detta plågsamma arbetssätt, som för ett par årtusenden
sedan äfven brukades här i Norden, förekommer ännu
i det inre af Afrika. Där hörde Livingstone de
negerkvinnor, som följde med hans expedition, under malandet
sjunga denna sång, som de själfva diktat om färden:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
