Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kvarnsånger - Finska kvarnvisor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
48
KVARNSÅNGER
dessa kvarnar drogos af kvinnor, som vintertiden
ofta fingo stå hela dagen vid arbetet. Därvid sjöngo
de flitigt dels gamla, genom flera generationer nedärfda
sånger, dels nya visor, som de själfva improviserade,
ty gåfvan att dikta är ju ganska utbredd hos den finska
allmogen.
Det var universitetsbibliotekarien, sedermera
professorn i Åbo, Henrik Gabriel Porthan (född
1739, död 1804), som började uppteckna och
offentliggöra denna art, liksom äfven andra arter, af finsk
folkdiktning.
En melankolisk stämning och klagan öfver
malerskans hårda lott råda oftast i kvarnsånger från Finland
och från Östersjöprovinserna. Till exempel kunna vi
anföra följande af Rafael Hertzberg från finskan
öfversatta visa, som har formen af ett samtal mellan
den malande flickan och kvarnstenen:
Hvarför klagar du så sorgligt,
hvarför suckar hvita stenen?
— Därför klagar jag så sorgligt,
därför suckar hvita stenen:
tung är stenen, tärnan liten,
har ej krafter nog att mala.
— Hvita sten, du må ej sucka!
Vackra kvarn, ej klaga så!
Snart en annan hand dig drager,
annan hand och större krafter —
djupt i mörka grafvens sköte
slumrar liten tärna då!
Men stundom höras gladare toner; det unga hjärtat
kämpar sig fram till en ljusare stämning, i det själfva
den raskare gången i arbetet ingifver ökad själfför-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
