Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kvarnsånger - Kvarnsång i Skandinavien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
6o
KVARNSÅNGER
Mol jag åt min syster,
så mol jag, hvad jag lyster.
Fort omkring, fort omkring!
Tråd int’ ihjäl min kyckling!
Vi kunna lägga märke till, att alla tre formerna,
oaktadt stora olikheter i öfrigt, öfverensstämma dels uti
att betona, huru enformigt, långsamt och tråkigt
malandet är, dels i tanken på eller längtan efter andra
förhållanden, i hvilka den malande flickan blefve mera fri
att göra, hvad henne lyster. Som vi se, äro bägge
dessa drag naturliga och karaktäristiska för en äkta
kvarnvisa.
Den längre form, vi nyss omnämnde, är en
»ringdans», upptecknad i Skåne af Eva Wigström, som
publicerat den i sin år 1880 utgifna bok »Folkdiktning».
Visan är för lång att upptagas här, i synnerhet som vi
då måste redogöra för de handlingar, hvarmed orden
ledsagas. Den strof, som för vårt sammanhang erbjuder
mest af intresse, är denna:
Vore jag kungens moder,
stod jag icke här och mole.
Men nu är jag kungens syster;
jag maler, när mig lyster,
brygger öl och mjöd och vin,
bjuder alla, som komma in.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
