Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Meningsförtydligande af rytmiska ljudserier - Läten af andra djur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
I 66 MEN1NGSFÖRTYDLIGANDE AF RYTMISKA LJUDSERIER
likna lurar), hör man honom långt bort i skogen doft
brumma:
Harpor och pipor det lyster mig att höra,
stutar och lurar de rifva i mitt öra.
Och till och med i hundens enformiga skall kan
man, om det höres på tillräckligt afstånd, af rytmen få
ledning till meningen. I Roslagen t. ex. kan man då
urskilja, att herrskapshunden i ganska städad ton ropar:
Kött å fläsk ha vi nokk, nokk, nokk!
Medan torparhunden från sin aflägsna stuga argt
svarar i grof bas:
Ha vi inte, så ha vi havi,
Ha vi inte, så ha vi havi.
Iakttagelsen, att gårdshunden skäller ilsknare och i
hastigare tempo, ju närmare en främmande kommer,
får ett ganska karaktäristiskt uttryck i följande sägen,
som benäget meddelats mig af studeranden N. G. Stern.
Hans Hansson i Vränge (Blekinge?) hade en arg hund,
som när en främmande kom, hördes »säga»,
först groft och långsamt: Här bor. . . Här bor. ..
sedan något hastigare:... Hans Hansson... Hans Hansson...
och slutligen gällt och fort: . .. i Fränge... i Vränge!
Ja, det händer, att man lyckas tyda de läten, som
vissa insekter frambringa med sina vingars
kring-svängning eller gnidning mot benen. Så har man i
Tyskland kunnat förstå, att gräshopporna om
sommaren tillsäga bonden, när skördetiden är inne, ty deras
läte är ju:
Mah’n! Mah’n! Mah’n!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>