Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Meningsförtydligande af rytmiska ljudserier - Instrumentalmusik och klockringning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
172 MENINGSFÖRTYDLIGANDE AF RYTMISKA LJUDSERIER
blifvit utbytt mot gälla hvisslingar eller disharmoniska,
öronslitande tjut. Sådana signaler väcka blott plåga
och harm; de utgöra liksom en symbol af det
opersonliga, obarmhärtiga maskinarbetet. Det vittnar om en
stor obekantskap med människonaturen och en stor
likgiltighet för dess behof, sympatier och antipatier,
när man låtit det rytmiska, välklingande och
fantasieggande klockljudet undanträngas af dylikt pinande och
uppretande oljud. Här är uppenbarligen ett område,
hvarest hälsosamma reformer utan alltför stor
svårighet kunna genomföras; här kan industrien åter taga
»rytmens trollmakt» i sin tjänst i stället för att, som
nu, till egen skada försmå den.
Klockors klang har i många olika förhållanden
och användningar visat sin förmåga att stimulera både
kropp och fantasi. Vi ha i det föregående omnämnt,
huru de negerslafvar, som bära elefantbetar, under den
tröttsamma marschen lifvas af små klockor. Vidare
kunna vi påminna oss, hur omtyckt bjällerklangen är,
och hur mycket den bidrager till nöjet vid en slädfärd.
Icke sällan förekomma försök till tydningar af hvad
bjällrorna »säga».
Men sin högsta uppgift ha klockorna, då de å
kyrkans vägnar tala till församlingen, kalla den till
gemensam gudstjänst, viga den afsomnade till grafvens
ro eller vid andra för människorna betydelsefulla
tillfällen mana till rask handling eller till stilla begrundande.
Det var icke underligt, att kyrkklockorna under forna
tider åtnjöto en vidskeplig hyllning, döptes och fingo
egna namn samt i det hela gällde för ett slags lefvande
väsen med underbara krafter. Att Gustaf Vasa förgrep
sig på kyrkklockorna och lät gjuta kanoner af dem,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
