Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - »Av skadan blir man vis» — efter Eriksen och Paulsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Av skadan blir man vis.»
Anna hade en liten söt gul fågel, som sjöng
så vackert och var så tam, att han åt ur hennes
hand och fick fritt flyga omkring i rummet.
En dag var Pippi ute och flög. Ån satt han
på en stols-karm och än högt uppe på klockan,
ibland satt han på kanten av en blom-kruka och
pickade med näbben i jorden eller sjöng en liten
visa för sin lilla mat-mor Anna. När Anna
ville, lät Pippi fånga och smeka sig. Ack, vad
den fågeln var söt och rar!
Då ropade någon på Anna. Hon sprang ut
och lämnade dörren öppen efter sig. Vips var
Kisse katt till hands, smög sig in i rummet,
och med ett språng och ett slag av tassen hade
han lilla Pippi i sitt våld. Och när Anna kom
tillbaka, mötte hon den stygga Kisse med fågeln
i munnen.
Anna tog genast fågeln från katten, men
det var för sent. Hennes lilla Pippi hade slutit
sina små klara ögon för alltid och var död.
Inga tårar och inga smekningar hjälpte. Pippi
var och Pippi förblev död, och Anna begrov
honom under en törnros-buske i trädgården.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
