Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lilla Eva och paddan — av Alfaro - Den bästa bönen — av Alfaro
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gud har likväl mig skapat så,
gjort mig just sådan på jorden att gå.
Skall du nu också för mig fly,
springa undan och ropa: ’fy’?»
»Nej», sade lilla Eva, »det skall jag aldrig
göra mer.»
Och Eva tyckte, att det var, som om
paddans ögon blivit en liten skymt mindre sorgsna
i ut-trycket. Och hon flämtade icke mer så
ängsligt, när hon nu vågade sig på att fortsätta
sin färd, kravlande hän mot den gröna
gräsplanen.
När Eva en stund senare sade god natt åt
sin mamma, viskade hon sakta: »Mamma, det
är allt tråkigt att tycka illa om någonting, som
Gud har skapat.»
»Vad menar du, lilla vän?» frågade hennes
mamma.
»Jo», sade Eva, »det är så, att jag alltid
tyckt så rysligt illa om grodor och paddor förut,
men nu har jag tänkt, att jag skall försöka låta
bli att tycka illa om dem. Det kanske går så
småning-om.»
Den bästa bönen.
Den beder bäst,
som älskar mest
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
