Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hönan och ankungarna — ur Poetisk läsebok, efter G. Rodhe - Svarte-Per — från norskan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
de lågo och tänkte också på sitt sätt:
»På böljornas toppar är härligt och soligt. —
— Att mor blir där oppe, när här är så roligt!»
Svarte-Per.
Per hette han, och svart var han, i
synnerhet om händerna. »Fy, sådana labbar!» sa’ Kisse
Katt, som satt på dörr-tröskeln. Och kissen
skakade på huvudet och spottade på sina egna
tassar och tvättade sig både morgon och kväll
och många gånger om dagen.
Så var det en dag, då Per mötte Lill-Anna
från grann-gården. »Vart skall du hän, Lill-Anna?»
sade Per. — »Jag skall gå till mor på Håga
med bärena mina.» Hon hade korgen sin full
med blå-bär. »Får jag bli med?» frågade Per. —
»Vägen är fri», svarade Lill-Anna.
Så kommo de till Håga. Och hon, mora,
blev glad, kan ni veta. Hon kokade kaffe åt
dem och ville, att de skulle rensa bären under
tiden.
»Ja, det kunde de», mente Lill-Anna. »Det
skulle vara gjort, innan ’mor’ hann blinka»,
sa’ hon.
Mor på Håga stod borta vid spiseln och
ställde med kaffe-pannan, och emellanåt tittade
hon på barnen. Men då hon fick se Pers svarta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
