Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Barnens egna julpengar — ur Folksk. barnt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
t
saka de en kaka eller karameller eller dylikt och
få i stället slantar, som de lägga i en ask eller
spar-bössa. Det händer också, att de få en slant
av far eller mor eller faster. Men aldrig springa
de och köpa snask för sina slantar, utan ned i
spar-bössan eller asken gå de. På så sätt ha de
en sparad penning att köpa för, när julen
kommer; och de kunna ge gåvor åt sina kära.»
»Det var ett härligt påhitt, tant!» säger
Arvid. »Vi börja genast i morgon på samma
sätt! Säg, systrar, ska’ vi inte?»
Jo, systrarna äro med om saken och vilja
genast börja.
Nästa dag gå tant Sofi och de större barnen
till närmaste bod och köpa tre pappers-påsar.
När de komma hem, skrivas deras namn på
påsarna, och var och en tar en bestämd plats för
sin påse i skänken. Och nu börjar samlandet.
Och så komma sparbössor eller askar fram för
samlande av slantarna. Var och en sätter sitt
namn eller märke på sin och sätter den på en
lämplig plats. — Den minsta lilla gossen var
för liten att ännu vara med om sparandet.
Dag efter dag växa socker-påsarna, bli större
och tyngre. Om fyra veckor äro de fulla, och
då blir det vägning av. Mamma köper ett kilo
socker av vartdera barnet, och i varje bössa faller
64 öre ner. Där ligga redan förut en hel rad
slantar, som en och en ramlat ned.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
