Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lillis julafton — efter norskan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gjorde så ont, så ont. Bättre förstod han icke
saken. Men ändå hade han ganska roligt, och
det hade Lilli och Gertrud också, så att de
alldeles glömde bort molnet. Det hade nu smugit
sig fram över hela himmeln. Det började mörkna,
och en hel virvel av snö-flingor hade en stund
gjort luften vit, förrän de märkte det.
»UfF», sade Alf och pustade tungt. »Det
kommer snö ned i halsen på mig!» — »Ja, det
gör det verkligen», ropade Lilli och stannade
tvärt. »Skulle man nånsin ha sett sådant!»
»Hu, det är också så kallt, jag fryser så»,
sade Gertrud, »och jag tror det är
kvälls-vards-dags. Låt oss skynda oss hem, så fort vi kunna.»
— »Ja, det göra vi, jag är trött på att åka»,
sade Lilli. »Ja, jag är också trött», sade Alf.
»Bara jag kunde få de stygga stenarna ut ur
stövlarna!» jämrade sig Alf.
3.
Så sprungo de hän över åkrarna. Det var
ett gott stypke ned ”till landsvägen och dubbelt
så långt hem. Där voro gärdesgårdar att gå
över och ett stycke skog att gå igenom. Vinden
blev ständigt starkai’e, och snön föll tätare och
tätare.
»Skynda dig, Alf», sade Lilli, som började
att bli otålig. »Vad du är långsam! Kom nu!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
