Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lillis julafton — efter norskan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kalla som snön, rocken höll icke heller mot den
skarpa vinden. »Lilli, kom tillbaka!» ropade den
stackars Alf och gjorde ett svagt försök att
komma ^vidare. »Jag skall icke vara besvärlig
mera. Ä, varför vill ingen komma efter Alf!»
— Men där kom ingen.
5.
När Lilli trädde in i stugan där hemma,
ropade hennes mor emot henne: »Men Lilli, var
är Alf?» Hon svarade: »A, alldeles efter oss;
han var så långsam, så ...» Mera hann hon icke
säga; hon blev så ängslig, så ängslig. Modern
störtade ut för att se efter sitt barn; Per sprang
ut efter henne. Ingen tänkte på att tända något
ljus eller granen. Kvälls-maten stod orörd på
bordet, och elden slocknade ut i spiseln. Mormor
satt framför spiseln och försökte sticka, men
hon såg icke, hon fick sluta därmed. Inkrupen
i ett mörkt hörn satt någon alldeles ensam,
hopsjunken på golvet. Det var Lilli. Hon hade
ännu icke sagt ett ord; hon hade försökt mer
än en gång att ropa: »O, mormor, tror du, att
vi få rätt på honom, tror du, att Alf fryser
ihjäl?» men hon kunde icke. »Jag önskar jag
kunde gå och säga honom, att jag ångrar mig
så, så», tänkte hon.
Hon kunde ej få fram ett ord. Hon tordes
icke påminna om, att hon satt där; hon ville
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
