Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den lilla brevbärarens julafton — av H. Wranér (Jultomten)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
öre. Finge han bara hälften så mycket i dag,
skulle han kunna köpa ris-gryn hos handlaren till
julgröt. Det vattnades i munnen vid den tanken.
Han kunde inte låta bli att skratta, när han
tänkte på, hur lille Per skulle moja sig. Ty
han var då den mat-friskaste av alla sju
syskonen.
Redan på morgonen, då Nils hämtade väskan
i prästgården, blev han bjuden på kaffe och
bullar. Dagen började riktigt bra, tyckte den
lille brev-bäraren. Och han strävade tappert
mot blåst och snö-glopp. Han tänkte på julens
betydelse och hur den bringar barnen glädje i
rika och fattiga hem.
Så utmålade han för sig, hur skönt det
skulle vara, om de hemma hade gran och
grenljus och lut-fisk och julklappar. Han hade en
gång sett, hur barnen i prästgården hade det
julafton. Själv skulle han ha hela, höga stövlar
och en lång rock med kapu-schong att dra över
mössan. — Och far en hel kagge snus!
Han drömde så vackert, så att han var vid
stationen, innan han visste ordet av. Röd och
and-truten trädde han in.
— God dag, lille herr post-mästare! sa’ den
vänlige stations-inspektoren. Känns det om
näsan? Va’?
o
— A, det går nog an — värre är det med
öronen, sa’ Nils och gned dem duktigt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
