Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Berättelser om hundar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
under tjut och klagan till graven. Han kunde
sedan icke förmås att lämna graven, huru mycket
man än sökte locka honom därifrån. I en
närbelägen grav, som förfallit, var en håla; där
tog han sin boning och lämnade den aldrig,
utom då han, driven av hunger, besökte ett hus
i närheten för att där tigga sig litet föda. Han
hade på detta sätt tillbragt nära 10 år, då man
en dag fann honom död på sin herres grav.
3.
En annan engelsman ägde en hund med ett
särdeles utmärkt väderkorn. En gång, då han
var ute på ridtur med en annan herre, slog
han vad med denne, att hans hund skulle kunna
åter-skaffa ett silver-mynt, som han ville kasta
efter sig på vägen. En stund efter sedan
slanten blivit utlagd, tillsades hunden att vända om
och söka rätt på honom. Han sprang genast
tillbaka, sökande med nosen mot marken.
Herrarna redo hem, men hunden kom icke hem den
dagen.
Följande dag kom han dock tidigt på
morgonen, bärande i munnen ett par byxor. Då man
undersökte byxorna, fann man i dem en
penningpung och i penningpungen den bortkastade
slanten. Man tog reda på byxornas ägare och
fick av honom veta, att han hittat slanten på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
