Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sägner om björnen och räven — efter norskan - Vid vaggan — av Gfm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Här på detta humle-bo», sade Mickel, »håller
jag ett löv, och under det lövet är ett hål, som
du kan suga ur.» I detsamma höll han
humleboet upp under näsan på björnen, tog bort
bladet och hoppade så upp på stenen. Där
satte han sig till att flina och skratta, för det
var varken humlebo eller honung, utan det var
ett geting-bo så stort som ett mans-huvud, fullt
av getingar; och getingarna yrde ut och stungo
björnen i ögonen, öronen, i munnen och på
nosen. Och han fick så mycket att göra med
att fria sig för dem, att han icke hade tid att
tänka på Mickel. Från den dagen är det, som
Nalle är så rädd för getingar.
Vid vaggan.
Min lilla gosse, ligg nu still.
Om du är snäll, din mamma vill
för dig en visa sjunga
om Gäspus, Nickus och Jon Blund,
de tre, som tyst mot aftonstund
till barnen gå
och hälsa på
och stanna kvar till kvällen.
Först kommer Gäspus, liten dräng,
och stannar stilla vid din säng
och sträcker sig en smula:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
