Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vilse i skogen — av O. A. - Sagan om mannen, som skulle ställa hemma — folksaga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vem hjfllper till, när jag, stackars barn,
ej finns där hemma? Vem hämtar vatten?
Vem maler kaffet på mormors kvarn?
Vem stänger pullorna in för natten?
Vem läser bords-bön, så rent jag kan?
Ty lillebror är för liten han.
Men vad var det, som så vackert lät?
— Jo, det är klockor, som samman-ringa.
Tyst! — Det är söndag, — Nu minns jag det.
Friskt mod igen! — Jag kan åter springa.
Ring länge, länge i kyrko-byn,
till dess jag hinner till skogens bryn!
Men när som prästen från predik-stoln
bad för den lilla som vilse-gången,
då stod hon där uti vardags-kjoln,
ej grann men frälsad, på kyrko-gången.
Dit var hon kallad av klockans ljud
att tacka, lova och prisa Gud.
Sagan om mannen, som skulle ställa
hemma.
Det var en gång en man, som var så kinkig
och ond-sint, och aldrig tyckte han, att hustrun
gjorde nog i huset. Så kom han hem en kväll
i hö-anden och var sur och trätte. »Kära far,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
