Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Spräckligs äventyr — av Alfaro
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Spräckligs äventyr.
l.
Det var en gång en liten höna, som hette
Spräcklig. Hon var icke lik andra hönor. Hon
sprang icke omkring hela dagen och kacklade om
allt möjligt liksom de andra, utan hon gick mest
för sig själv och teg. De andra hönorna i
hönsgården tyckte icke om detta. Ibland, när de
gingo förbi Spräcklig, hackade de till henne med
näbben och sade: >Kackelackela-a — högfärdig!»
Men Spräcklig var icke högfärdig; hon hade
bara så mycket funderingar i sin lilla
hönshjärna, och därför gick hon mest för sig själv.
Hon trodde alltid, att hon skulle få uppleva
någonting riktigt märkvärdigt, och det var det,
som hon gick och väntade på.
En dag satt hon uppflugen på hönsgårdens
staket och blickade ut i världen. Därborta låg
den stora, gröna skogen, så vidsträckt och
hemlighetsfull. Och så fick Spräcklig plötsligt en
så stark längtan att flyga dit bort och se, hur
det såg ut därinne bland de höga, dunkla träden.
Och så lyfte hon vingarna och flög dit bort.
Hon förkunnade icke på förhand: »Kackelackela-a,
nu flyger jag!» som en annan höna skulle ha
gjort. Nej, Spräcklig var ingen vanlig höna:
hon gav sig av, tyst och obemärkt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
