Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De små kalvarna — av Alfaro
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ras kätte. »Nu, små barn, få ni känna på
nånting nytt», säger hon.
Och där blir ett trampande och råmande i
ladugården, och alla skynda de ut ur dunklet,
ut i den ljusa, vackra världen. De små kalvarna
äro alldeles yra i huvudet av glädje. »Nej se,
nej se, är världen så stor?» säga de, när de
komma ut på gården. »Den är väl mycket större»,
säga kossorna, »vänta bara, tills vi komma ut i
hagen!»
Och ladugårdspigan — Kristin heter hon
— hon öppnar nu grinden utåt vägen, och så
ställer hon sig och ropar på sina kossor. »Kom,
små kossor», ropar och sjunger hon. »Ivos ser a,
kossera, kom! Kom, Maj-blomma, kom, Gull-viva,
kom, Fager-ros, kom, Stjärna! Kom, kom, kossera,
kossera, kom!»
Och de komma efter henne i en lång rad,
först Majblomma med sin pinglande bjällra och
sedan alla de andra, hoppande och skuttande
och svängande med svansarna. Efter dem går
den lilla vall-pojken och motar på, ifall det är
någon, som fördröjer sig vid väg-kanten, ivrig
att smaka på det fina gröna, som är nytt för
året.
2.
Så komma de till en gärds-gård, och där är
en grind, och där innanför är hagen. Och där
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
