Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De små kalvarna — av Alfaro
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
halsen. »Det där är något, som ni inte kan
förstå än, små barn», säger hon. »Inte förrän
ni bli större.»
Vad det är roligt att springa omkring
överallt och skutta över buskarna och försöka vem
som kan hoppa högst! Silvervit slänger upp
bakbenen så högt, att han själv tror, han är
nära björk-topparna.
Men så småningom blir det afton, och solen
börjar sjunka ned mot skogs-kanten. Och så
ställer Kristin sig vid grinden och börjar ropa
igen på sina kossor. »Kom, kom, kossorna små!
Kom, Majblomma, kom, Gull-horna, kom,
Vit-hövda och Ring-kulla! Och kom, du lilla
Silvervit! Kossera, kossera, kom!»
Och de skjmda till från alla håll ur hagen
och ställa upp sig i rad, och så lunka de hemåt
igen. De små kalvarna äro litet sömniga och
trötta, de hoppa icke omkring så mycket nu som
på bortvägen utan traska helt beskedligt och stilla.
Och när de komma tillbaka till ladugården och
in i sin egen lilla kätte igen, så säga de: »Mu,
mu, det är gott att komma hem!» Och de lägga
sig ned för att sova, men innan de somna,
mumla de ännu till varandra: »Tänk, i morgon
blir det lika roligt igen!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
