Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lillans krage — ur »Barnens vän»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men gamla Brita i barn-kammaren var en
ordentlig och sparsam människa. Hon hade lärt
sig att taga vara på allt, så att intet skulle
förfaras. Hon tog den lilla kragen och stoppade
honom i en påse, där han hade gott sällskap.
Påsen var full med trasor, som Brita måste
klämma ihop för att få rum åt ny-komlingen.
Nästa dag bar Brita den fyllda påsen till
lump-handlaren och fick så mycket för honom,
att hon på hem-vägen för pengarna köpte två
rullar vit tråd. Och nu trodde hon för visso,
att hon sett lillans krage för sista gången.
Om några dagar kom en karl till
lumphandlarens bod och bar ut den lilla kragen samt alla
hans kamrater — hos lumphandlaren fanns det
hela säckar med vita trasor och lappar. Karlen
lastade dem på en kärra och körde dem till en
stor byggnad. Huset såg ut som ett riktigt
slott, så många och långa rader av fönster hade
det och en så hög port, i vilken kärran rullade in.
Men det var icke något slott, utan en
pap-pers-kvarn — ett hemskt ställe, tyckte den lilla
kragen. Där skuros han och alla de andra
lapparna i bitar, och så lades de i en stor bur av
stål-tråd och skakades alldeles förskräckligt, för
att allt damm skulle riktigt komma ur dem.
Sedan hackades de ganska fint och blandades så
om varandra, att den stackars lilla kragen
slutligen grät och sade: »Nu vet jag verkligen icke,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
