Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sagan om prinsessan Törnrosa — folksaga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bjöd icke blott sina släktingar, vänner och
bekanta utan även alla feer i sitt rike, för att de
skulle giva barnet lycka. Det fanns tretton feer
i hans rike, men som kungen icke ägde mer än
tolv guld-tallrikar att bjuda dem att äta på, så
kunde han icke bjuda mer än tolv.
Gästabudet firades nu med mycken prakt
och ståt, och när det var slut, stego feerna fram
för att giva barnet sina skänker.
Den första sade: »Jag giver henne dygd.»
Den andra sade: »Jag giver henne skönhet.» Den
tredje sade: »Jag giver henne rikedom» o. s. v.,
och så gåvo de henne allt vad man kan önska
sig här i världen. Men då elva feer givit henne
sina gåvor, trädde plötsligen den trettonde in.
Hon var vred och ville hämnas, därför att hon
icke blivit bjuden till festen. Hennes ögon voro
mörka och lyste, därför kallades hon också för
Mörköga. Utan att hälsa eller ens se på någon,
steg hon fram och ropade med hög röst:
»Konunga-dottern skall i sitt femtonde år sticka
sig på en slända och falla död ner.» Utan att
säga ett ord mer vände hon sig om och lämnade
gästabuds-salen.
Alla stodo förskräckta, men då trädde den
tolvte feen fram. Hon hade ännu kvar att
uttala sin önskan. Hon kunde visserligen icke
upphäva Mörkögas spådom, men hon kunde mildra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
