Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kungen och mjölnarens Pålle — folksägen, berättad av A. Segerstedt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vid sitt hov att hålla ett tal på latin. Och den
lärde höll ett tal, som var fullt med de allra
längsta och krångligaste ord, en kan tänka sig,
och mycken lärdom därtill. Pålle begrep
naturligtvis aldrig ett ord, men när den lärde
herrn slutat, tänkte han: »En ann’ kan vara så
god som en ann’», och så hostade han och sade:
»Kvarnum, hjulum, mjölum stenum säckum
malum gubbum» och rabblade upp en hel ramsa
och bockade sig, när den var slut, alldeles som
herrn förut gjort. Kungen tyckte, att detta var
ett gott påhitt, men tänkte att klämma åt
honom litet värre.
»Nu skall du svara på de tre frågorna»,
sade han, »men tänk dig för, ty om du inte
kan göra det, så skall det komma att gå dig
värre, än det någonsin gått en mjölnare! Säg nu
först: Hur många stjärnor är det på himmeln?»
»Sju tusen millioner fem hundra nittiotre»,
svarade Pålle, »och vill inte Ni, herr kung, tro
det, så kan ju den herrn, som nyss talte så
konstigt, få räkna dem.»
»Det var inte så illa», tänkte kungen men
sade ingenting. »Säg mig nu», fortfor han,
vilken mor i mitt land har de flesta barnen?»
»Jo, det är drottningen, det», svarade Pålle,
»för hon är hela landets moder.»
Det tyckte alla var både vackert och kvickt
uttänkt, men kungen sade: »Nu kommer den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
