Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sagan om den stora jätten Bam-Bam och feen Viribunda — av Alfaro
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4.
Sedan han i nio dagar vandrat framåt,
följande eremitens anvisningar, kom han en mulen
afton in i en trång dal ibland fjällen. Där såg
han invid klipp-väggen ett egendomligt hus,
motsvarande eremitens beskrivning av den mäktiga
feens bostad. Tolv jätte-stora lindar vuxo upp
ur jorden tätt intill varandra i en ring; deras
tjocka stammar bildade väggarna, och deras
sammanflätade kronor taket i Viribundas hus. På
ett ställe fanns ett smalt mellanrum mellan två
stammar, och där var ingången till bo-staden.
Utanför denna ingång satt en gammal skrynklig
gumma med stor, krokig näsa; framför henne
brann en eld, över vilken stod en trefot med
en kittel. Gumman sjöng med hes stämma en
underlig sång och rörde med ett spö i den
sjudande kitteln. Runt omkring henne sutto sex
stora svarta kattor, och den sjunde, vilken hade
en vit stjärna i pannan, satt uppkrupen på
häxans skuldra. Allt-emellanåt föllo de sju kattorna
in med ett långdraget jamande i den sällsamma
sången.
Alla kattorna fäste sina brinnande ögon på
Toto, då han nalkades feen. Endast Viribunda
själv tycktes ej märka honom, förrän han var
alldeles framme vid henne och hälsade: »God
kväll!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
