Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sagan om den stora jätten Bam-Bam och feen Viribunda — av Alfaro
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bam, som visat sig förrädisk. Det var intet
annat att göra än att genast vända tillbaka.
De kommo i rättan tid. Bam-Bam satt just
och höll mellan sina fingrar den lille Toto för
att klämma ihjäl honom efter att ha lekt med
honom en stund, då Viribunda stod framför
honom.
I detta ögonblick var det, som om Viribunda
vuxit. Hon stod hög och vredgad framför den
falske jätten. »Nu ser jag, att du är riktigt
elak», sade hon, »och nu inser jag, att det var
orätt av mig att nyss lämna dig utan att straffa
dig.»
Hon svingade sitt spö emot jätten. Och se,
den store, förfärlige jätten Bam-Bam blev med
ens alldeles maktlös och förmådde ej röra ett
finger.
Toto slingrade sig nu lös och klättrade
hastigt ned till jorden.
Viribunda drog fram ur sin gördel ett fint
snöre och band därmed jätten Bam-Bam.
Allteftersom snöret lades om hans armar och ben,
förvandlades det till en tjock järn-kedja. Båda
ändarna av kedjan lade feen på klippan, och
ögonblickligen sutto de hårt fast-nitade däri.
»Denna kedja», sade feen Viribunda, »är den
starkaste, som finnes på jorden; aldrig skall du
förmå att bryta den, hur mycket du än må
anstränga dig. Vart år skall jag nu komma hit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
