Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mors hjälpreda — av Aina, i Folksk. barnt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vägen: »Alltid orka de djuren äta, ingen har
så mycket att göra som jag!»
Annat var det med Marta i grann-stugan.
Hon hade varken syster eller bror, och hennes
mor bad henne aldrig uträtta minsta ärende en
gång. Hela dagen satt hon med fingret i
munnen på backen under stug-fönstret, ensam med
Hej, den bruna hunden, som var hennes enda
lekkamrat. Ja, Marta hade visserligen ingenting
att göra, men om hon verkligen var så lycklig,
som Stina föreställde sig, det visste ingen.
Ofta hängde hon långa stunder över
gärdes-gården och såg bort mot grann-torpet i
björkhagen, på andra sidan åkern, där Lennart och
Selma tumlade om i grön-gräset, medan Stina
trippade fram och åter i sina sysslor med ett
ämbar i handen eller några ved-trän på armen.
Marta skulle så gärna sprungit dit-över för att
få vara med andra barn, men hon var skygg
som alla små en-störingar, och därför såg hon
blott längtans-fullt dit bort utan att gå över
gränsen.
»Du har det bra, du Marta», brukade Stina
ibland säga, när hon om sommaren vallade
kon i hagen och stannade vid gärdesgården,
därifrån Marta betraktade henne, »du får göra,
vad du vill hela dagen lång, aldrig väcker din
mamma dig om rnornarna, och du har varken
ko eller syskon att se efter.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
