Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
11
gående förordat och längre fram något kommer att
utveckla. De voro uttryck för sunda klassinstinkter och en
icke parlamenterande samhörighetskänsla.
Detta förhållande framträder mycket bjärt om man
jämför t. ex. det sätt på vilket blockad tillämpades och användes
förr mot nu.
Detta, kampmedel, som har så stor betydelse vid varje
stridstillfälle, användes i rörelsens början och framåt på så
sätt, att ingen organiserad och klassmedveten arbetare tog
befattning med alster, som de visste komma från platser,
där arbetskonflikt pågick. Man stödde också dem, som
på detta sätt visade sin solidaritet lika troget som de
stridande själfva. Det var den sunda klassinstinkten, som
sade arbetarne, att man på alla sätt bör understödja de
stridande kamraterna. Att taga befattning med blockerat
gods ansågs således då lika förnedrande och uselt- som att
vara strejkbrytare.
Men hur har inte den välvisa ledningen vänt upp och
ned på detta naturliga och riktiga förhållande.
Kommunalarbetarna i Malmö fingo 1908 erfara detta, då de ville
skydda medlemmar, som följt denna sunda och riktiga
klassinstinkt, men ledningen tvingade dem att utlämna både
dessa och en hel del öfriga kamrater åt arbetsgivarnes
godtycke. Därigenom har ledningen proklamerat, att det
är hederligt att organiserade arbetare bli blokadbrytare,
när de så befalla, eller när de icke sagt motsatsen.
Hederligheten och ohederligheten skulle således bero mindre
på om jag bryter blockad än om jag lyder order.
Disciplinen har härmed satts i solidaritetens ställe, och
att detta skall fördärva vår på solidaritet uppbyggda rörelse
är alldeles självklart. En sådan dubbelmoral förvirra de
massor, som på grund af sirad klassinstinkt mena, att det
ohederliga aldrig kan bli hederligt, vem som än säger
motsatsen.
På så sätt har också ett af våra kraftigaste kampmedel
förfuskats och förlorat betydelse, och, vad värre är, man
har grumlat och förvirrat den sunda klasskänslan och
åstadkommit begreppsförvirring, så att våra rättframma
medlemmar snart varken veta ut eller in.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
