Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Allmänna förutsättningar för Svenska arbetsgivareföreningen - Från den svenska arbetarrörelsens första tider - Arbetskonflikternas framträdande jämsides med industrialismens genombrott
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fordrar. Ty detta, som var den korporativa samhällsformens innersta
innebörd, krävde gemensamhetskänsla och samhörighet för både goda tider och
dåliga. Gesällernas av mästarne understödda föreningar för nytta och nöje,
uppkomsten av tidiga sjuk- och begravningskassor, de första
arbetarföreningarna, i större industristäder avsevärt befordrade av fabrikanterna, voro frukter
av sådan gemensamhetskänsla. De vittnade, att om också ej allt önskvärt vanns,
saknades icke intresset och lusten att ömsesidigt samverka.
Förutsättningarna ändrades, när 1800-talets tekniska framsteg omdanade
arbetsvillkoren och näringsfrihetens nivellerande lagstiftning sprängde sönder
det korporativa samhällsskicket. I den individuella jämlikhetens tidevarv fanns
snart icke längre plats för de privilegierade, inbördes oberoende
sammanslutningarna. På den utjämnade grunden växte kapitalistisk storindustri och
klass-färgad arbetarrörelse.
Ingenting bör förvåna mindre, än att den moderna industriens genombrott
hos oss gav anledning till förut okända sociala missförhållanden. Snarare är
det ägnat att förvåna, att dessa icke blevo mera svårartade. Förklaringen
härtill är väl att söka i, att övergången omspände en jämförelsevis lång
tidrymd, från 1840-talet och in på århundradets sista decennium, varunder
förändringarna skedde långsamt och successivt. På äldre industriorter fanns
därvid kvar och gjorde sig gällande mycket av gammal tradition och nedärvda
åskådningar, vilka läto förändringarna i förhållandet mellan arbetsgivare och
arbetare först småningom komma skarpare till synes. Värre ställde det sig
i nya industribygder, där sådana traditionella stöd saknades. Alldeles särskilt
ogunstiga för en varaktigt lugn utveckling torde förhållandena varit, då ny
verksamhet med något av säsongarbetets halvt tillfälliga karaktär hastigt växte
fram i förut relativt obruten bygd, varest bostadsmöjligheter och
allmän-gagneliga anstalter kanske endast långsamt bragtes att svara mot behovet. Det
är ingen tillfällighet, att av de tidigaste arbetsstriderna i vårt land föllo de
trenne, vilka först med synnerlig skärpa fäste samtidens uppmärksamhet
på de nya problemen, väsentligen inom dylika distrikt: detta gäller helt och
hållet om Sundsvallsstrejken av 1879 och den norrländska sågverkskonflikten
av 1899, men det har nog också en viss giltighet för de strider, som 1891—92
härjade i Norbergs gamla gruvbygd.
Undersökningen om svenska arbetsinställelser före 1903 — det år, med
vilket den först av kommerskollegium och senare av socialstyrelsen ledda
officiella arbetsstatistiken begynner — har samlat uppgifter ända från 1850-talets
slut, det är likväl för hela skedet 1859—1902 endast för ett mindre antal av
inställelser, som det varit möjligt få upplysning om de berörda arbetarnes
summa. Efter en enda arbetsinställelse under vartdera av åren 1863 och 1865
börjar med 1867 den obrutna årliga serien, som dock vissa år (1870, 1876
8
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
