Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Allmänna förutsättningar för Svenska arbetsgivareföreningen - Arbetsgivarnes organisationssträvanden - Företagaresammanslutningar i olika länder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Om företagarnes eller arbetsgivarnes sammanslutningar skriver prof. G.
Kess-ler (Handwörterbuch der Staatswissenschaften, ed. 4, bd. I s. 712):»In
Organisation, Taktik und Tonart der Arbeitgeberverbände spiegelt sich meist das
Verhalten der gegenüberstehenden Gewerkschaften wieder. Die Gewerkschaft
ist die primäre, der Arbeitgeberverband die sekundäre Vereinigung.» Detta,
fortsätter förf., gäller för Tyskland liksom också för utlandet.
Storbritanniens arbetsgivareförband äro lika vidsträckta och lika osystematiskt
uppbyggda som dess fackföreningar, och liksom dessa skygga de i enskilda fall icke
tillbaka för hårda strider och kraftiga medel (särskilt lockouter), men äro i
allmänhet måttfulla i sin hållning och beredda till förhandlingar och fördrag lika
väl som deras motståndare. I de skandinaviska länderna äro arbetare och
arbetsgivare vida mera systematiskt organiserade än i Storbritannien. Frankrike
däremot med sin individualistiskt splittrade fackrörelse — något som också gäller
om Belgien — har icke heller på arbetsgivaresidan åstadkommit någon allmän och
systematisk centralisation; däremot har här den stora mängden av lokala
strejker och hastigt upplågande oro fört till en särskild utveckling av
strejkförsäkringen, vilken exempelvis Storbritannien helt saknade ända till världskriget.
Arbetsgivaresammanslutningarnas hållning till de dem motsatta
fackföreningarna var i Frankrike och Belgien före det stora kriget som regel måttfullare
och mera tillmöteskommande, än vad då var vanligt i Tyskland. Parallellismen
mellan fackförbund och arbetsgivaresammanslutning är också påvisbar i övriga
industriländer. Det forna Österrike stod i bägge hänseendena under stark
påverkan av rikstyska förebilder; nationalitetsstriden, som där alltid förhindrade
centraliseringen av den starkaste fackförbundsriktningen, nämligen den
socialistiska, splittrade icke arbetsgivarne, då dessa alldeles övervägande tillhörde den
tyska språkstammen. I Österrike och i Schweiz är liksom i Tyskland
fackförbundsrörelsen årtionden äldre än arbetsgivarnes organisation. Alla dessa tre
länder ha först under det tjugonde århundradets första decennier fått
huvudmedelpunkter för landets samtliga arbetsgivare. I Förenta staterna är bilden
i många hänseenden lik den tyska. Där liksom i Tyskland begynte lokala
försvarsförsök redan på 1870-talet; starkare centralsammanslutningar av
arbetsgivarne och ett stort landsförbund hava likväl först uppkommit efter 1900.
Bojkottrörelsens ovanliga utbredning i Nordamerika har dessutom 1902 lett till
grundandet av en särskild Antiboycott Association. Även de australiska
arbetsgivarnes centralförbund stammar från samma årtionden. Japan, där staten ända till
det stora kriget brutalt nedslog varje arbetarrörelse, behövde överhuvud taget
icke någon arbetsgivareorganisation, under det att en sådan i Australien redan
jämförelsevis tidigt år 1885 uppträdde med framgång, motsvarande den
livskraftiga arbetarrörelsen. Äldre än arbetsgivaresammanslutningarna äro i alla
kapitalistiska länder företagarnes ekonomiskt-politiska föreningar; på den tid, när de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
