Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4. Verksamhetsskedet 1902—maj 1907 - Organisationsfrågor - tillkomsten av § 23 år 1905
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
framträdande arbetsvilliga (s. k. strejkbrytare) men också en knappast mindre
häftig mot en sådan fristående organisation som Svenska Arbetarförbundet.
Huru man därmed syftade till en verklig monopolställning, demonstrerades genom
ett mycket omtalat lokalt avtal, slutet 1906 mellan Hälsingborgs
Byggmästareförening och därvarande avdelning av Murareförbundet, vari de förra förbundo
sig att vid sina företag endast nyttja fackföreningsmedlemmar. Vid då rådande
tendenser till arbetarnes maktövergrepp och disciplinlöshet innebar en dylik
överenskommelse, därest den följdes av andra, synnerligen betänkliga utsikter
för all industriell verksamhet. I själva verket hade utvecklingen genom
arbetarrörelsens snabba segertåg nått en punkt, där en motströmning måste sätta
in med största eftertryck.
En rad viktiga arbetsrättsliga spörsmål sattes också under tillskärpt
omprövning genom Svenska Verkstadsföreningens båda stora konflikter åren 1903 och
1905. Den senare av dessa gav som beståndande resultat det kollektivavtal med
därtill anknuten förhandlingsordning, som d. 9 november 1905 undertecknades
för verkstadsindustrien. I det hela hävdade arbetsgivarne härvid
framgångsrikt sin ställning: oförbehållsamt erkännande arbetarnes föreningsfrihet krävde
och framtvungo de respekt för sitt prerogativ att leda arbetet, antaga och
avskeda arbetare.1 Det är också som ett för framtiden högst betydelsefullt steg i
samma riktning, som vid sidan härav bör nämnas S. A. F:s avfattande av den
nya föreskriften i dess stadgar § 23. Närmast var det mera tillfälliga
förhållanden, som framdrevo förändringen.2
Under 1904 gjorde Centrala Arbetsgivareförbundet framställningar till
S. A. F. om närmare och fast ordnat samarbete, vilka föranledde
underhandlingar mellan kommitterade, utsedda av båda organisationerna. Härvid betonades
särskilt vikten av, att bägge föreningarna tillämpade lika grundsatser vid avtals
ingående och under arbetskonflikter. Beträffande kollektivavtalen fann man
sig härvidlag inom S. A. F. ej ha några mera utpräglade intressen att för det
närvarande observera, då denna uppgörelseform blott föga vore i bruk bland
delägarne, emellertid måste möjligheten av dess rikare användande i framtiden
tagas i sikte, och detta gav vederbörande anledning att närmare överväga, vad
vid deras ingående måste iakttagas. Dessa överväganden föranledde S. A. F:s
styrelse att till delägarne utsända ett d. 17 februari 1905 daterat konfidentiellt
cirkulär rörande detta viktiga ämne.
1 Jfr Sveriges Verkstadsförening 1896—1926, s. 167: »Enligt ett uttalande i Verkstäderna 190! hade den
stora striden ytterst gått ut på att hävda begreppet arbetsfrihet. Detta begrepp innefattade för det första den
varje arbetare, organiserad eller icke, tillkommande personliga friheten att arbeta även under uppkommande
konflikter, för det andra arbetsgivarens rätt att antaga och avskeda arbetare och för det tredje en varaktig arbetsfred,
befäst genom en på principen av förhandling, förmedling och skiljedom vilande förhandlingsordning.»
2 Det må erinras, att Arbetsgivareföreningen i Danmark genom lockouten 1899 genomdrev bestämmelser
motsvarande § 23. Ovan s. 24.
57
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
