Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4. Verksamhetsskedet 1902—maj 1907 - Den praktiska verksamheten - Arbetsstrider och lockouthot 1906—07
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bland vilka den största blev den vid Billesholms, Bjuvs och Skromberga gruvor
och verk d. 1 juni utbrutna strejken, omfattande 1,741 arbetare samt slutligen
bilagd genom tre d. 18 augusti undertecknade kollektiva avtal, varefter arbetet
d. 25 augusti återupptogs; denna strid betecknades i årsberättelsen till stämman
1907 som föreningens dittills största.
Det var emellertid andra strider än de nu nämnda, som under året skulle
vålla S. A. F:s ledande män de allvarligaste överläggningarna. Dessa voro en
konflikt vid Stockholms Superfosfatfabriksaktiebolags fabrik vid Gäddviken,
vilken började i juni månad, en annan vid Kosta Glasbruk, utbruten i augusti,
samt en tredje vid Hälsingborgs Kopparverk, utbruten i juli. Med undantag
för Kostakonflikten berörde de endast ett fåtal arbetare; striden i Gäddviken
berörde 7 arbetare och stod på 226 dagar, den i Kosta 188 arbetare och 225
dagar, den vid Hälsingborgs kopparverk 22 arbetare och 253 dagar.1 Som
tidssiffrorna ånge, voro alla dessa strider svårartade, de voro också till innebörden
viktiga, enär de från sina olika utgångspunkter mer eller mindre gällde
arbetsgivarens rätt att antaga och avskeda arbetare samt att leda och fördela arbetet
utan arbetarnes ingripande. Underhandlingar om biläggande hade i samtliga
ägt rum så gott som hela tiden, men ännu in på hösten hade inga uppgörelser
kunnat träffas. Till detta kom så i september hot om utbrytande konflikt vid
Hälsingborgs, Landskronas och Kävlinge sockerfabriker, varjämte på en hel del
andra håll strider rådde eller besvärliga underhandlingar pågingo. Vid en
överläggning i styrelsen d. 23 september, då representanter för sistnämnda skånska
sockerfabriker (hrr Sommelius, C. Tranchell och C. F. Tranchell) närvoro,
sattes allvarligt i fråga, om ej den rådande osäkerheten gjorde särskilda
kraftåtgärder oundgängliga; man synes ganska allmänt ha uttryckt den meningen,
att en omfattande strid ej kunde länge undvikas, att de rådande konflikterna
fullt motiverade kampens upptagande, samt att ur de flesta arbetsgivares
synpunkt hösten vore den lämpliga tiden för en lockout. Yttermera en månad
förgick utan förbättring i läget, varför styrelsen slutligen d. 22 oktober beslöt
hos fullmäktiges ordförande anhålla, att fullmäktige inkallades för
överläggning, närmast beträffande läget vid de skånska sockerbruken.
Av allt att döma höll rörelsen på att alldeles växa Arbetsgifvareföreningen med
dess svagt utvecklade administrativa apparat över huvudet. Som förhållandena
blivit, var det särdeles viktigt att disponera över personer, väl förtrogna med
den invecklade förhandlingsteknik, vilken redan hunnit utbilda sig under
arbets-tvisterna och med varje år yttermera utformades.2 I detta hänseende
disponerade S. A. F. knappast mer än en sakkunnig, nämligen sin VD: när han om
1 Siffrorna ur Arbetsinställelser under åren 1903—1907 (Sthlm 1909).
2 Jfr greve Hugo Hamiltons livfulla karakteristik av de olika sidornas representanter vid slutförhandlingarna
om verkstadskonflikten 1905, Sveriges Verkstadsförening 1896—1926, s. 214 f.
75
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
