Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4. Verksamhetsskedet 1902—maj 1907 - Den praktiska verksamheten - Den förstärkta styrelsen; decemberkompromissen 1906
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Efter hållen middagspaus förklarade sig bägge sidornas delegerade ense att till
intagande i avtalen förorda den av greve Hamilton sålunda föreslagna
bestämmelsen. Dock fogade Landsorganisationens delegerade härtill en så lydande
förklaring:
»När vi för vår del förklarat oss villiga godkänna ifrågavarande stadgande
hafva vi därmed ej frångått vår ofvan uttalade mening, att eventuell vägran att
arbeta samman med strejkbrytare ej borde få betraktas såsom aftalsbrott.»
Härmed var den svåraste stötestenen undanröjd, vid sammanträde d. 20 dec.
kunde delegerade sammanfatta och slutjustera sitt förslag till samtliga
konflikters biläggande. Till sist hemställde delegerade, »att vederbörande arbetsgifvare
samt arbetareorganisationer måtte senast den 7 nästkommande januari hafva till
resp. Svenska Arbetsgifvareföreningen samt Landsorganisationen afgifvit svar,
huruvida här framlagda förslag ledt till öfverenskommelser uti ifrågavarande
konflikter».
Tyngdpunkten vid den uppgörelse, som sålunda preliminärt förts i hamn, låg
ogensägligen på godkännandet från arbetarsidan av realinnehållet i den
omtvistade § 23, det är den senare s. k. decemberkompromissen. Vederbörandes
reservationsvis gjorda förklaring var visserligen ägnad att något försvaga intrycket
men ändrade icke saken. Emellertid återstod det ännu ett gott stycke väg,
innan uppgörelsen var fullt färdig. När den för svars avgivande utsatta
fristen lupit till ända, visade sig, att uppgörelseförslagen i allt huvudsakligt
godtagits av arbetsgivarne men att de förkastats av åtskilliga arbetarorganisationer.
Detta läge gav de mera stridshågade inom S. A. F. vatten på deras kvarnar.
Den förstärkta styrelsen beslöt också att inkalla fullmäktige och extra stämma
till d. 15 o. 16 januari 1907 samt föreslog dem att till landssekretariatet skulle
avgivas ett ultimatum med uppfordran att senast d. 23 januari ha anskaffat
arbetarorganisationernas godkännande av uppgörelseförslaget, samt att, om
sådant godkännande icke erhölles, allmän lockout skulle äga rum från och med
d. 28 januari. Förslagen understöddes av fullmäktige och vunno stämmans
enhälliga bifall. Ett betydelsefullt direktiv gåvo fullmäktige och stämma
samtidigt genom förklaring, att arbetsgivaren icke är genom kollektivavtal med
arbetarne förhindrad att deltaga i en av S. A. F. påbjuden lockout. Striden var
alltså direkt överhängande.
Emellertid voro fredsmedlande krafter samtidigt i energisk rörelse. Inom
landssekretariatet torde man betraktat uppgörelsens förkastande som en oklok
åtgärd, ty man gick i författning om att inkalla Landsorganisationens
representantskap för vidare överläggning. Hos S. A. F. förfäktade styrelsens
ordförande bestämt den förmedlande åskådningen, han upptog också med
landssekretariatets ordförande en h. o. h. privat underhandling. Säkerligen kom
83
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
