Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5. Reorganisationen år 1907 - Omdaningen av S. A. F:s styrelse - Stadgeändringar år 1907
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
outen.» Den redan gjorda föreskriften, att arbetsgivare med mindre antal
arbetare än 10 ej må intagas i föreningen, gällde blott Allmänna gruppen men ej
yrkes- och ortsförbunden; i själva verket hade S. A. F:s enda ortsförbund
upptagit så många småföretagare, att ej mindre än 5 5.8 % av detta förbunds
delägare hade lägre antal än 10 arbetare, ett förhållande som icke för föreningen
vore betryggande. Det föreslogs därför ett tillägg till § 4 av innehåll, att
företagare, som måste betraktas såsom hantverkare, icke finge antagas till medlem,
därest icke styrelsen på särskilda skäl lämnade sitt medgivande. Ändringen vore,
anmärkte styrelsen, ej minst därför önsklig, att det tidigare från S. V. F:s sida
andragits som hinder för samarbete med S. A. F., att i denna även helt små
hantverkare kunde vinna delägarskap.
Kärnpunkten i styrelsens yrkande var förändringen av § 9 om
ansvarighetsbeloppens beräknande. I sin motivering påpekade styrelsen, att rörelsen för år
1906 visserligen enligt bokslutet visade en ringa behållning men till följd av en
senare fallen kompromissdom i ett strejkersättningsmål faktiskt slutat med en
jf|örlust ;av omkring 49,000 kr. För det löpande året räknade man på
omkring 100,000 kr:s behållning, men detta vore alldeles otillräckligt. »Först med
en större samlad kontant fond kan föreningen med lugn och tillförsikt möta
en omfattande strid, vars uteblivande förr eller senare nog icke kan
påräknas. Skulle den kunna undvikas, torde samlandet av en dylik fond vara enda
utvägen därtill.» Att höja årsavgifterna syntes mindre lämpligt, däremot vore
det skäl att revidera bestämmelserna om delägares ansvarighetsbelopp. För
närvarande kunde dessa fastställas efter betydligt växlande grunder, från 50 kr. till
500 kr. för varje anmäld arbetare, och följden var, att detsamma för omkring
61,000 arbetare beräknades efter 50 kr., för omkring 47,500 efter 100 kr., för
omkring 10,000 efter 150—250 kr. samt för omkring 950 efter 300—500 kr.
Styrelsen föreslog, att minimibeloppet för beräkningen skulle sättas till 100 kr.
för arbetare och maximum till 250 kr. Den nettovinst, som denna förändring
genom automatiskt stigande avgifter och efter frånräkning av sannolikt ökade
strejk- och lockoutersättningar borde inbringa, skattade styrelsen till minst
100,000 kr. årligen. Samtidigt föreslogs, att det ej längre skulle bero av den
enskilde arbetsgivaren att bestämma, huru stor del av sin arbetspersonal han ville
anmäla. »En följd härav», heter det i motiveringen, »har blivit, att vissa
delägare endast anmält en del av sina arbetare och att, då strejk sedan uppstått,
de alltid räknat de strejkande arbetarne bland de anmälda och de under strejken
arbetande bland de icke anmälda arbetarne. Styrelsen har sökt att i sådana fall
hävda principen, att ersättning skall beräknas pro rata parte, men då frågan
dragits under skiljedom, har föreningen förlorat.» Antalet arbetare skulle därför
beräknas efter medeltalet anställda under nästföregående år samt meddelas enligt
formulär, fastställda av styrelsen.
93
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
