Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5. Reorganisationen år 1907 - Under de stormiga åren 1907—08 - Konfliktåret 1908, den hotande storlockouten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
näringsliv alltsedan dess haft mångfaldigt gagn av de träffade bestämmelserna.
Emellertid mottogs överenskommelsen från arbetsgivarsidan med mycken
misstro och bedömdes som ett halvt nederlag, ett klenmodigt steg när man stod
rustad till kamp. Detta har väl sin förklaring däri, att man från föregående
år var så pass van vid motgångar, att man icke rätt vågade tro på det
verkliga framsteg, som överenskommelsens försiktigt hållna formuleringar inneburo.
Ledningen åter, som givetvis ägde full klarhet om betydelsen, fann sig självfallet
icke kunna stå till svars för att utsätta större delen av landets industri för en
lång, oviss och även i bästa fall starkt förlustbringande strid. Man visade
därför tillmötesgående så långt som möjligt, vilket emellertid gav fog att
uppträda med desto större eftertryck, därest omständigheterna längre fram skulle
göra detta påkallat.1
Ett sådant tillfälle syntes hota redan några månader efter juliuppgörelsen.
Före dennas ingående hade en konflikt inom bokbinderibranschen utbrutit i
Stockholm och Eskilstuna: det var en lönestrid med krav från arbetarne på
25 % förhöjning, vartill arbetsgivarne funno sig högst kunna erbjuda omkring
8 %. Då arbetarne förkastade sistnämnda anbud, nedlade arbetsgivarne arbetet
(början av juli), varigenom omkring 1,300 arbetare utestängdes. Ett av statens
förlikningsman senare framställt medlingsförslag antogs villkorligen av
arbetsgivarne men avböjdes av arbetarne. Härefter fann sig S. A. F:s styrelse böra
kraftigare ingripa. Fullmäktige inkallades till d. 7 november, och då förelades
dem förslag, att därest ej uppgörelse skedde på de villkor arbetsgivarne numera
godtogo, lockouten skulle successivt utvidgas från och med d. 23 november till
övriga större bokbinderiföretag (i Norrköping och Göteborg), d. 26 november
till Pappersbruksförbundets och Pappersmasseförbundets verk samt d. 30
november till Textilindustriförbundet; därest även sistnämnda utvidgning av
lockouten visade sig resultatlös, skulle styrelsen äga rätt besluta om vidare åtgärder.
Denna fortsatta utvidgning åsyftade att d. 7 december omfatta
Sågverksförbundet och d. 14 december även Järnbruksförbundet. Visserligen yppade sig
något skiljaktiga meningar bland de närmast berörda enskilda arbetsgivarne
eller sammanslutningarna, men i det hela förklarade man sig beredd; fullmäktige
biföllo också enhälligt styrelsens förslag, och sålunda låg den nyss avvärjda
stora striden åter i luften. Den skriftväxling, som härefter följde mellan
styrelsen och Landsorganisationen, medförde att arbetarne d. 22 november
accepterade den uppgörelse, som nu erbjöds, och sålunda nödgades återgå på
oförändrade villkor, d. v. s. sämre än som en gång bjudits. — Ehuru sålunda denna
nya kamp besvors, innebar dess blotta möjlighet ett hotande stormtecken:
sommarens stora uppgörelse var icke någon verklig fred utan blott ett temporärt
stillestånd, vars bestånd kunde hotas när som helst.
1 Om skapandet i samband med denna konflikt av en särskild stuvareorganisation, se nedan.
g†—272710
lol
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
