Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 6. Storstrejkåret 1909 - Den sista medlingens misslyckande, konfliktens upplösning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bekräftelsen på, att striden nu var till ända, fastän intet formligt fredsfördrag
kunnat träffas. Styrelsen beslöt nämligen upphäva järnbrukslockouten. Reellt
betydde detta ej särdeles mycket, ty faktiskt var arbetet redan förut i full gång
inom de allra flesta verksamhetsgrenar,1 men stridens avblåsande även vid
järnbruken var dock från allmän synpunkt önsklig. Efter meddelandet om
medlingens förfallande yttrade vid nämnda sammanträde Hj. von Sydow:
»Ansvaret för förhandlingarnas avbrytande drabbar ovedersägligen
Landssekretariatet. Då Landssekretariatet hvarken velat medgifva fastställande af ett bestämt
formu-leradt stadgande rörande arbetets frihet och arbetsgifvarens rätt att leda och fördela
arbetet m. m. eller velat godkänna principen att förmän och andra arbetsgifvarens
särskilda förtroendemän icke böra tillhöra arbetarnes organisation, har
Landssekretariatet omöjliggjort för Svenska Arbetsgivareföreningen att ingå på det nu
framlagda förslaget om biläggandet af de pågående striderna. Det är tydligen alldeles
uteslutet, att Arbetsgivareföreningen skulle låta den nu pågående striden sluta med
uppgifvande af ett par af sina viktigaste grundsatser.
Men om striden sålunda icke nu kan afblåsas genom ett allmänt fredsslut, synes
det mig, som om Arbetsgifvareföreningen ändå borde vara villig att, på sätt
förlikningsmannen föreslagit, den 15 december 1909 börja förhandlingar för att söka
åstadkomma en förhandlingsordning, ägnad att främja en varaktig arbetsfred. Det
har emellertid från arbetarsidan framhållits, att arbetet härmed måste kräfva en
betydlig tid.
Vid sådant förhållande uppställer sig helt naturligt den frågan, om det för
Arbetsgifvareföreningen är nödvändigt att under hela förhandlingstiden upprätthålla den
kvarvarande akuta striden vid järnbruken. Den konflikt, för hvilken
Järnbruksförbundet ursprungligen trädde i lockout, nämligen strejken vid valsverken i Munkfors,
är faktiskt löst, i det nämligen arbetet vid valskvarnen är i full gång och de
arbetare, hvilka begått aftalsbrott, blifvit afskedade och ej vidare komma att återtagas.
Äfven i öfriga punkter inom den vidsträckta stridslinjen är arbetsgifvarnes
fullständiga seger konstaterad och äfven i motpartens press erkänd. Vid detta konfliktläge
synes det mig, som om Arbetsgifvareföreningen skulle kunna tillmötes den önskan,
som från samhällets sida allt ifrigare framställts om ett afblåsande af den akuta
striden vid järnbruken.
Jag hemställer därför att styrelsen med stöd af det bemyndigande, som lämnats
styrelsen af Herrar fullmäktige den 3 dennes, måtte besluta att omedelbart
upphäfva den hos Järnbruksförbundets medlemmar påbjudna lockouten.
Jag tillåter mig härvid meddela, att jag genom Järnbruksförbundets ordförande
under hand tillfrågat styrelsen för detta förbund, huru förbundet skulle ställa sig till
ett förslag sådant som det nu af mig framlagda, och erhållit det svar, att förbundet
icke skulle ställa sig afvisande emot förslaget.»
Detta förslag bifölls av styrelsen, som tillika beslöt skrivelse härom till A.
Cederborg och meddelande till pressen. — Frågan om de lockouter, som ännu
kvarstodo, förekom upprepade gånger vid styrelsens sammanträden under 1910.
Därest avsikten med deras fortsättande var att behålla ett påtryckningsmedel
på L. O. för att få i gång de planerade överläggningarna om en
förhandlingsordning, så måste denna betecknas som förfelad. Någon böjelse i den vägen
1 Jfr den i Anm. 3 nedan meddelade statistiken, lämnad i styrelsens sammanträde d. 27 oktober (§ 3).
118
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
