Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 6. Storstrejkåret 1909 - Stridens återverkan på S. A. F:s inre förhållanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bestått provet väl, med punktlighet och precision. I fråga om stämningar och
åskådningar bland Svenska Arbetsgifvareföreningens medlemmar under den
utdragna kampen är det svårt att av de bevarade handlingarna få någon exakt
bild. Att väl icke alla från början voro så alldeles tillfredsställda över
stridens upptagande, har tidigare påpekats. Då konflikten växte ut och gick över
i storstrejken, ökades oundgängligen de mindre belåtnas antal; en och annan gav
också i oförbehållsamma skrivelser till S. A. F:s styrelse uttryck för sitt
missnöje. Den kritiken sammanföll väl i det hela med tadel, som från åtskilliga
utomstående håll vändes än mot regeringen, att den icke var beredd att när
som helst ingripa till stridens biläggande, än mot arbetsgivarne och främst mot
S. A. F., att deras fasta hållning försvårade fredsslutet. Den kunde också för
S. A. F:s del besvaras med det argument, som gång efter annan framfördes,
att en kamp av detta slag vore med alla dess förluster förd förgäves, därest
icke resultatet bleve ett sådant fredsslut, att framtida trygghet på
arbetsmarknaden åtminstone för avsevärd tid vunnes. Svårare åtkomlig var den böjelse
för illojalitet vid stridsbestämmelsernas tillämpning, som i åtskilliga fall
skönjdes, och som hotade att vålla söndring i leden: där dylikt inrapporterades till
styrelsen — det gällde exempelvis försök att genom bulvanföretag eller fingerad
affärsöverlåtelse fortsätta rörelsen trots lockoutförpliktelsen — föranledde det
allvarsamt ingripande. Erkännas bör, att det icke var många dylika
överträdelser, som behövde beivras; i det hela visade sig även i detta hänseende
sammanhållningen kraftig nog.
Så som Svenska Arbetsgifvareföreningen byggt sin verksamhet på
försäkringsprincipen, blev naturligtvis stridens finansiella sida av yttersta vikt.
Vid stridens början hade VD med ett konsortium av banker till antalet
sjutton, avtalat om en kredit på 8 miljoner kr. mot säkerhet av delägarnes
garantiförbindelser till minst dubbla kreditbeloppet. För att närmare reglera
föreningens finansiella ställning, när striden nalkades sitt slut, föreslog VD
styrelsen d. 27 oktober att hos fullmäktige förorda följande arrangement:
1:0. att delägarnes garantiförbindelser få för föreningens räkning belånas intill
50 % af nominella beloppet, och att vederbörliga skuldförbindelser skola å
föreningens vägnar utfärdas af dess verkställande direktör;
2:0. att anmoda styrelsen att af försäkringsfondens tillgångar jämte de medel,
som enligt mom. 1:0. blifva tillgängliga, jämlikt 24 § i föreningens stadgar, till
del-ägarne utbetala ersättning för storstrejk och lockout;
3:0. att dels uppdraga åt styrelsen att jämlikt § 9 mom. 2 och § 14 i stadgarna
verkställa uppsägning af 30 % å delägarnes nuvarande ansvarsförbindelser, dels ock
bemyndiga styrelsen att därest så skulle blifva nödigt verkställa ytterligare
uppsägning å förbindelserna;
4:0. att tillerkänna delägare, som medgifver att kvittning omedelbart må äga rum
mellan hans fordran å storstrejks- eller lockoutersättning och motsvarande belopp af
den uppsagda andelen af hans garantiförbindelse, rätt att tillgodoräkna sig ränta
efter 6 % för den tid, inbetalningen å garantiförbindelsen sålunda sker i förskott.
120
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
