Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 7. Mellan storstrejken och världskriget - S. A. F:s politik under och efter storstrejken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som vågade se, att den moderna produktionsapparatens alla faktorer så nära
sammanhänga och bero av varandra, att det ensidiga framhävandet och
betonandet av allenast en sidas intressen måste sätta hela verksamheten på spel till
samtligas obotliga skada. Därför fanns det också efter denna hårda
genomgång helt andra möjligheter än förut för arbetsgivare och arbetare att komma
till tals med varandra utan att först för varje gång ha prövat sina krafter i
förödande och förbittrande strid. Men, att detta verkligen ernåtts, därför
tillkommer nog den huvudsakliga förtjänsten det framsynta sätt, varpå den under
storstrejksåret segrande parten efteråt utnyttjade sitt övertag.
Under stridens hetta utlades ställningen ofta sålunda i arbetarpressen, att de
övermodiga företagarne önskade krossa arbetarnes organisation och beröva »det
arbetande folket» möjligheterna att framgent som under närmast föregående tid
successivt förbättra sin ställning. Detta var naturligtvis agitatoriska
överdrifter, betingade av stundens trångmål, det är därför egentligen överflödigt att
betona, att det intet ögonblick var fråga om dylik effekt. Vad man inom de
arbetsgivarkretsar, där den rikaste erfarenheten var tillfinnandes, blickade fram
emot såsom eftersträvansvärt, det var snarast ett läge, då de båda sidorna
genom starka samlade organisationer ungefär motvägde varandra, och då deras
regelrätt ordnade, sakliga förhandlingar kunde träda i stället för en serie
förvirrade guerillakrig utan början och slut. Något i den vägen syntes uppgörelsen
1905 mellan Verkstadsföreningen och Järn- och Metallarbetareförbundet ha
bragt med sig: förhandlingsordningen vid då avslutna kollektivavtal hade inom
detta yrkesområde bragt ett temporärt lugn och gav utsikter, att detta även i
framtiden skulle kunna bevaras.
Inom Svenska Arbetsgivareföreningen var man fullt medveten om de
fördelar en dylik förhandlingsordning kunde innebära. Redan år 1907 utvecklade
R. F. Berg i en till fullmäktige ingiven skrivelse dylika tankar. Efter styrelsens
i maj nämnda år skedda omorganisation påyrkade B. utarbetandet av ett
»program för S. A. F:s närmaste arbete». I hans skrivelse heter det bl. a.:
»III:o. Föreningen skall söka att med Landsorganisationen få ett aftal till stånd,
så att alla de specialaftal, som nu förefinnas mellan fackföreningar eller fackförbund
och enskilda arbetsgifvare eller grupper af sådana, eller som härefter uppgöres dem
emellan, endast blifva specialaftal under det stora gemensamma aftalet med
Landsorganisationen.
Endast på den vägen kunna arbetsgifvarne få en någorlunda god trygghet för att
arbetsaftalen hållas samt få en dräglig form för tvisters slitande, emedan
Landsorganisationen derigenom kommer att innestå för kontraktens åtlydnad och kan taga
förhandlingen om hand i alla de fall, der arbetare tillhörande flera fackförbund äro
i en tvist inblandade.
lV:o. Ofvannämnda aftal emellan Arbetsgivareföreningen och
Landsorganisationen bör innehålla:
a) En förhandling jo rdn ing, hvartill jag lämnat ett utkast, samt
12 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
